Judehatets historia skrivs fortfarande. Det ser inte bara ut som förr utan tar sig i uttryck i nya och olika former. Antisemitismen finns i en del mellanösterndiktaturers propaganda. Ăven hĂ€r i vĂ€st finns detta gift. PĂ„ hathögerns nĂ€tfora i synnerhet. Men ibland Ă€ven i svenska klassrum.
I veckan kom en rapport frĂ„n Stockholms stad. I den har förekomsten av antisemitism i kommunens grundskolor och gymnasier undersökts. Det Ă€r obehaglig lĂ€sning. Rapportförfattaren gör inga ansprĂ„k pĂ„ att ge en bild av hur utbredd antisemitismen Ă€r i samhĂ€llet, eller skolan i Sverige i stort. Inte heller om den ökat eller minskat över tid â det finns andra studier som tittar pĂ„ sĂ„dant. Bland annat Ă€r förra Ă„rets rapport frĂ„n Levande historia pĂ„ omrĂ„det vĂ€rd att lĂ€sa.
Utredningen frĂ„n Stockholm ger dĂ€remot en ögonblicksbild av hur antisemitism kan uttrycka sig i skolor. Detta Ă€r en av fĂ„ sĂ„dana rapporter. Förra Ă„ret gjorde Malmö stad en liknande, som av goda skĂ€l fick viss medial uppmĂ€rksamhet. I den var det en tragisk bild som vĂ€xte fram. Och Ă€ven om resultatet frĂ„n Stockholm ser annorlunda ut, och inte verkar vara lika illa som det frĂ„n Malmö har skolorna dĂ€r saker att göra. Ăven skolor pĂ„ andra hĂ„ll, som hĂ€r i Sörmland har skĂ€l att fundera pĂ„ vad det finns att lĂ€ra frĂ„n dessa rapporter.
Av de 5 351 lĂ€rare som svarat pĂ„ Stockholmsrapportens enkĂ€t har en del hört elever tala nedsĂ€ttande om judar. De judiska elever som intervjuats ger en bild av hur de kĂ€nner sig tvungna att dölja sin judiska bakgrund för att undslippa trakasserier, mobbing eller allmĂ€nt obekvĂ€ma situationer. Barnen berĂ€ttar Ă€ven hur de fĂ„tt höra hur andra elever anvĂ€nt ordet âjudeâ som skĂ€llsord för âgirig personâ. En typisk antisemitisk nidbild. Det har Ă€ven förekommit att elever heilat i skolmiljöerna och ristat in eller ritat nazistiska symboler pĂ„ skolbĂ€nkar eller klĂ€dhĂ€ngare.
Den sortens beteende hör inte hemma i skolan eller det övriga samhĂ€llet. Barn ska givetvis inte behöva utstĂ„ rasistisk mobbing eller trakasserier av nĂ„gon sort. I synnerhet inte pĂ„ grund av andras förvridna förestĂ€llningar om judar. Ska elever klara av sin skolgĂ„ng behöver de kĂ€nna sig trygga i skolan â dessutom finns det vĂ€lgrundade skĂ€l att inte lĂ„ta judehat och ofta medföljande konspirationsteorier spridas obehindrat bland unga.
NÀr den hÀr sortens antisemitiska tankegods och beteende dyker upp i klassrummet eller pÄ rasten, behöver lÀrare kunna hantera det dÀr och dÄ. Saknar lÀrare verktygen för det ska de skaffa dem. Rektorer behöver Àven backa upp dem.
Det behövs samtal med barnet som betett sig illa och dess förĂ€ldrar för klargöra det oacceptabla. Barn kanske inte alltid vet bĂ€ttre, men deras förĂ€ldrar borde det. Ăr det deras Ă„sikter barnen upprepar, eller har de fĂ„tt nĂ„gon annanstans ifrĂ„n? I detta kan förĂ€ldrar och lĂ€rare hjĂ€lpas Ă„t. SĂ€rskilt svĂ„rt blir det om förĂ€ldrarna försvarar eller urskuldar sitt barn beteende.
Dessutom: Som undersökningen visar Àr det inte alltid sÀkert att lÀrarna har kunskapen att identifiera vad som Àr antisemitism. Enligt rapporten förminskar en del lÀrare dessutom farorna med antisemitiskt tankegods. Kan dessa lÀrare inte skilja pÄ sina slirande Äsikter och sitt uppdrag blir det inte bra. Det Àr svÄrt att komma runt. Men svaret kan frÀmst vara kunskap, mer kunskap och Äter mer kunskap.