Att Tidöpartierna (M, KD, L och SD) inte har samma syn på klimatpolitiken är uppenbart. Därför är det märkligt att man inte satt sig ned och förhandlat om frågorna i detalj.
Den senaste tiden har frågan om reduktionsplikten, det vill säga hur mycket biodrivmedel som ska blandas in i bränslet, blivit en alltmer infekterad fråga.
I Tidöavtalet sägs bara att drivmedelspriserna ska bli lägre. Men löftet återfinns inte i avsnittet som tar upp klimat- och energifrågor. Det finns i stället i avsnittet som tar upp tillväxt och hushållsekonomi. Det är först i regeringsförklaringen som statsminister Ulf Kristersson (M) blir mer specifik: ”reduktionsplikten sänks till EU:s lägstanivå den 1 januari 2024, och gäller under mandatperioden”.
Det finns bara ett problem med detta uttalande: EU har ingen fastställd miniminivå.
I dag ligger reduktionsplikten för diesel på 30,5 procent och 7,8 procent för bensin. I år har en föreslagen höjning pausats av regeringen, men Tidöpartierna är långt ifrån ense om hur stor sänkningen till nästa år ska bli.
Moderaterna och Kristdemokraterna anser att man bör hamna någonstans kring 5–6 procent för diesel. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har pratat om 12–16 procent. Sverigedemokraterna har dock satt ned foten och kräver 0 procent.
Till TV4 har SD:s ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt sagt att frågan kan leda till en regeringskris om Tidöparterna inte kommer överens. Därefter har partiets miljö- och klimatpolitiske talesperson Martin Kinnunen mildrat uttalandet. Men att det här är en viktig prestigefråga för SD går inte att förneka.
Inför valet lovade framför allt SD, M och KD att drivmedelspriserna skulle sänkas snabbt. Det blev inte mycket av detta löfte vid pumpen. Sänkningen består hittills snarare av ören än kronor. Det svikna vallöftet har särskilt slagit tillbaka mot SD.
En viktig komponent för att kunna sänka priserna är en minskning av reduktionsplikten. Det är därför SD kräver att plikten helt tas bort.
Kravet är dock inte realistiskt om Sveriges klimatmål ska nås. Både Trafikverket och Energimyndigheten har exempelvis slagit fast att reduktionsplikten är avgörande för att nå målen.
Delar av näringslivet är kritiska. Branschorganisationen Drivkraft Sverige har exempelvis konstaterat att en kraftig sänkning av reduktionsplikten riskerar att slå undan benen på drivmedelsbranschen.
Ansvarig minister Romina Pourmokhtari säger i en intervju i Aftonbladet (11/4) att förhandlingarna om reduktionsplikten kommer att bli tuffa, men att SD inte har vetorätt över klimatpolitiken. Hon öppnar samtidigt för att en sänkning av reduktionsplikten kan komma att kompletteras med till exempel trängselskatter och hastighetsbegränsningar.
Ska klimatmålen nås måste utsläppen av växthusgaser minska. Om reduktionsplikten minimeras måste andra regler skärpas.