Om knappt två månader är det fotbolls-VM. Då kommer det att vara i den människorättsvidriga oljemonarkin Qatar.
Därför verkar en hel del fotbollsförbund inte helt bekväma med att delta i VM denna gång. Men gör det ändå. Det svenska fotbollsförbundet slipper denna gång att diskutera medverkan. En match mot Polen satte stopp för den. Att en del svenska spelare och supporters sörjer detta är begripligt. Många såg fram emot att se vad Sveriges landslag skulle gå för, spelarna inte minst.
I en TT-intervju sade Emil Forsberg, svensk fotbollspelare i tyska Bundesliga att han aldrig förstått varför FIFA valde att lägga VM i Qatar. Det var förvisso försiktig kritik, och det är lättare att säga sådant när ens lag inte längre har en chans på deltagande. Men budskapet klarnade när han lade till: ”Jag är glad att jag har semester då”.
Forsberg verkar helt enkelt känna lättnad. Även det är begripligt. Det är inte bara skräniga och ofta alkoholindränkta huliganer som andra fotbollsälskare måste stå ut med.
Det var under skumma förutsättningar senaste fotbolls-VM "gavs" till Ryssland, och etta till Qatar.
I FIFA, likt Internationella Olympiska Kommittén (IOK), väger föreningsdemokratiers röster lika mycket som ”förbund” ägda av maffiastater eller förtryckarregimer. Sådant som skulle vara närmast otänkbart i svenska förbund, som mutor och påtryckningar, skulle vara vardag i despotvälden.
En sådan ordning bäddar för korruption. Men också att diktaturer och skurkstater kan erbjuda sådant som demokratiska länder inte kan. Reformbehovet för FIFA och IOK är stort.
Redan vid FIFA:s tilldelning av herr-VM till Ryssland fanns orosmoln. Men åren som följde, däribland Rysslands annektering av Krimhalvön 2014 och det hårdnade förtrycket i landet, borde ha varit skäl nog för FIFA att byta värdland 2018. Även fotbollsförbund, sponsorer och tv-kanaler hade kunnat pressa organisationen. Men inget gjordes.
Och nu är VM fast i Qatar. Diktaturen och förtrycket av landets befolkning är kända sedan tidigare. Homosexuella personers privatliv är inte skyddat och de riskerar repressalier för sin läggning. Någon fri press kan vi inte ens tala om.
Detta, och landets brutala regelverk för gästarbetare, är skäl till att landet aldrig borde varit en värdkandidat från första början. Rapport efter rapport har pekat på hur tusentals gästarbetare, ofta asiatisk arbetskraft, dött i byggandet av arenor, vägar, hotell, restauranger.
Trots uppmärksamheten kring detta har globala bolag som Adidas, Visa, Coca-Cola, Hyundai och andra sponsorer inte lämnat FIFA:s bubbla. Världsevenemanget i Qatar vill de uppenbarligen ändå ha. Att det svärtar ner deras varumärken verkar inte besvära dem.
Resultatet är väldiga krumbukter när fotbollsförbund i demokratiska länder nu ska försvara sin medverkan. Det talas om att "göra skillnad" genom att delta. Gästarbetarnas arbetsvillkor skulle uppmärksammas heter det. Regnbågsfärgade lagkaptensbindlar ska tas på för att visa solidaritet med homosexuella i landet.
Sådant är förvisso inte något dåligt. Men problemet är inte färger eller mönster på fotbollsspelarnas matchkläder. Det är att så många hjälper till att putsa på diktaturens fasad.