Sverige Àr fullt av ideella föreningar, omkring 160 000, men bÄde antalet föreningar och medlemsantalet hos dem Àr nedÄtgÄende. MÄnga vill inte Äta sig ett uppdrag och det blir dÀrför svÄrt att fÄ ihop en styrelse och revisorer, vilket mÄste finnas för att en förening ska kunna fungera.
Att vara kassör i till exempel en hembygdsförening kan tyckas vara enkelt för den som har ett hum om vad debet och kredit Àr. Men för en nyvald kassör Àr de första kontakterna med banken nÀrmast en mardröm. Stadgar och Ärsmötesprotokoll Àr kanske inte sÄ svÄrt, men det krÀver mÄnga byrÄkratiska moment och personliga besök pÄ banken för att den nya kassören ska fÄ tillgÄng till föreningens konto med allt vad dÀrtill hör.
MÄnga smÄ föreningar har vissa publika aktiviteter med intrÀdesavgift eller försÀljning av fika. DÄ kommer problemet med hur man ska ta betalt av de besökande. Kontant betalning Àr kanske smidigt, men nÀr pengarna sedan ska sÀttas in pÄ föreningens konto blir det genast besvÀrligt. För bankerna hanterar knappt kontanter numera. Om de mot förmodan gör det kostar det en ganska rejÀl slant för en liten förening.
Det finns förment prisvĂ€rda âpaketâ för föreningar, men de bygger pĂ„ de bankpaket som företag anvĂ€nder och behoven Ă€r knappast desamma. Ska föreningen skaffa ett bankkort för inköp tillkommer en Ă„rsavgift som kan överstiga behovet. Swish Ă€r praktiskt, men dĂ€r tar banken förutom Ă„rsavgift ocksĂ„ betalt per gĂ„ng som nĂ„gon swishar till föreningen.
Det finns föreningar som försöker komma runt problemen genom att styrelsen âvĂ€xlar inâ kontanter och dĂ€refter swishar föreningen samma summa. DĂ„ slipper Ă„tminstone den stackars kassören hitta tid att gĂ„ till banken och sĂ€tta in kontanterna. Men frĂ„gan Ă€r om det kan rĂ€knas som penningtvĂ€tt och det försöker banker undvika.
De lagar, regler och rutiner som styr bankernas ageranden riskerar leda till en osĂ€ker kontanthantering â och i förlĂ€ngningen bidra till föreningsdöden. Vem vill ta uppdrag om man mĂ„ste stĂ„nga sin panna blodig mot banken? Varken regering, riksdag eller banker verkar ta hĂ€nsyn till att det ideella arbetet sker pĂ„ fritiden.
Banker ska motverka penningtvÀtt, men om det i andra Ànden innebÀr att det svenska föreningslivet monteras ner Àr det varningsflaggor som politikerna mÄste ta pÄ allvar. Problemen Àr tyvÀrr inte tillrÀckligt kÀnda, vilket beror pÄ att de ideellt arbetande personerna inte har ork över att ocksÄ klaga hos politiker.
Att varningsklockorna för föreningslivet inte ringer högre beror sannolikt ocksÄ pÄ att mÄnga av de aktiva i föreningslivet Àr Àldre. De har tiden att sköta uppdrag Àven om det innebÀr besök pÄ banken mitt pÄ dagen. Ska Sverige fortsÀtta ha ett aktivt civilsamhÀlle med mÄnga aktiva krÀver det en ökad förstÄelse för föreningslivets villkor.
Politiker pÄ alla nivÄer behöver ta ansvar för att bankerna fÄr kunskap om föreningarnas arbete och underlÀtta för dem. Inte brÄka med smÄ föreningar som gör ett viktigt arbete i det lokala samhÀllet.