Statistiska centralbyrån (SCB) slog larm i början av året: Svenska kvinnor har inte fött så få barn sedan mätningarna började år 1749. I snitt föds nu 1,45 barn per kvinna.
Sörmland följer denna trend. Eller till och med överträffar den. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) minskade antalet nyfödda mellan 2014—2023 med nästan 20 procent i länet. Det är bara i Blekinge som det föddes färre barn under samma period.
Minskningen tycks dessutom accelerera i Sörmland: Mellan 2022 och 2023 föddes 12 procent färre barn. Det är den största minskningen i hela Sverige.
Till det låga barnafödandet får man även lägga minskad invandring och ökad utvandring. Sammantaget innebär det enligt SCB att Sverige får den lägsta folkökningen på 22 år. SKR konstaterar samtidigt att befolkningsminskning blir det nya normala.
Det här får konsekvenser på en rad områden i våra kommuner och regioner. Planerna för framtidens vård, förskola, skola och bostadsbehov har baserats på prognoser från SCB som indikerat större befolkningsökningar. Prognoser som alltså visat sig vara felaktiga.
Nu behöver politiker och tjänstemän i kommunerna och regionerna därför ändra sina planer och det snabbt. Samtidigt måste de ställa in sig på att bemöta de negativa reaktioner som de nya besluten oundvikligen kommer att ge upphov till.
Föds färre barn minskar exempelvis behovet av mödrahälsovård och förlossningsvård. Men regionpolitikerna i Sörmland har hittills inte diskuterat behovet av framtidens vård på dessa områden. Deras diskussioner utgår från vad de har råd med här och nu, när de behöver få styr på regionens ekonomi.
Därför tycks de ha fastnat i diskussionen om när de ska utöka möjligheten att vårda svårt sjuka bebisar på Nyköpings lasarett. De verkar inte ens ha ställt sig frågan om denna utbyggnad behövs eller inte. Om det är rimligt att ha två BB i Sörmland när barnafödandet minskar drastiskt?
I Eskilstuna har man redan börjat skära ned antalet platser i förskolan och i grundskolan. Att det behövs sett till födelsetalen är inte så mycket att orda om. Hur det görs är desto viktigare att diskutera. För själva genomförandet har hittills präglats av bristande information, osynliga makthavare och en allmän oförståelse från kommunens sida att den här typen av beslut väcker ilska, sorg och kampanda hos såväl personal som elever och vårdnadshavare.
Den som vill lägga ned en förskola eller en skola får helt enkelt räkna med proteststormar. Dessa kan mildras genom att ansvariga politiker och tjänstemännen på förvaltningen har klara och tydliga planer. Att de i god tid presenterar dem och ödmjukt står till förfogande för att svara på fråga efter fråga och om och om igen förklara varför besluten fattas.
Men i Eskilstuna har man tyvärr gjort tvärtom.
Att fatta svåra beslut när verkligheten ändras är visserligen inte lätt. Men det duger varken att låtsas som att inget har hänt som politikerna i Region Sörmland eller att tondövt köra över dem som berörs av besluten som politikerna hittills gjort i Eskilstuna.