Varken lönerna eller inkomstskatternaär förklaringen till de ökade ekonomiskaskillnaderna i Sverige. Sedan 90-talskrisen övervanns har levnadsstandarden ökat markant, med fler i arbete, stabilt penningvärde och kraftigt höjda reallöner.
Men som i många andra länder har inkomstskillnader blivit större. Sverige är fortfarande ett land med små ekonomiska klyftor. Men sett utifrån de nordiska ländernas förhållanden har det i Sverigeändå skett en påtaglig ökning av skillnaderna mellan hushållens samlade inkomster.
Statistiska Centralbyrån (SCB) har statistik med mycket god kvalitet över hushållens årliga disponibla inkomster – löner och företagarinkomster, pensioner, transfereringar (det vill säga arbetslöshetsersättningar och andra bidrag och liknande ersättningar) samt skatter. Kapitalavkastning från såväl värdepapper och banksparande som fastigheter redovisas för de år då de tas upp till beskattning. Den statistiken visar med övertygande kraft att de ökade skillnaderna i ekonomisk standard efter skatt och efter transfereringar inte har sin grund i löntagares och företagares arbetsinkomster eller i beskattningen av arbete.
SCB jämför 2017 med 1995, då Sverige började ta sig ur 90-talskrisen. Samma slags SCB-jämförelse användes i SVT:s nyhetsprogram i måndags, men då med 2017 jämfört med 2011, ett år i början av återhämtningen efter den internationella finanskrisen 2008-10.
Båda jämförelserna visar att kapitalinkomsterna, i hög grad från reavinster på hus och lägenheter, har lyft den lilla grupp som, ofta bara enstaka år, hamnar allra högst i taxeringen så mycket att den översta procenten i inkomstskalan har lyft långt mer än de med mer normala inkomster.
Hur mycket det här betyder kan man se med det bästa måttet på inkomstspridning, som statistikerna kallar Gini-koefficient.
Den har ett värde mellan 0 och 1, och ju högre den är desto större är skillnaderna. I Sverige steg den från internationellt mycket låga 0,23 år 1995 till 0,32 år 2017. Det är fortfarande lågt internationellt sett, men ökningen visar ändå på en förändring som är betydande.
Skillnaden är 0,09 enheter. Men allt detta beror på reavinster och andra kapitalinkomster. Netto efter kapitalskatt stod dessa för 0,03 enheter 1995, men hela 0,12 år 2017.
Såväl arbets- som pensionsinkomsterna hade däremot ett minskat bidrag till skillnaderna i ekonomisk standard mellan hushållen. Andelen av den vuxna befolkningen som är i arbete har stigit avsevärt sedan mitten av 90-talet, och bidragens betydelse för försörjningen har minskat.
Orsaken är alltså en annan än ökade löneklyftor eller ändrad skatt på arbete, som jobbskatteavdrag.
Faktum är däremot att en del slags kapitalinkomster – särskilt reavinster, dock inte vanliga bankräntor – är påfallande lågt beskattade. Skillnaden är stor mellan de generösa ränteavdragen för lån och den låga beskattningen av privatbostäder, något som även blivit mycket ensidigt gynnsamt för expansiva kommuner med höga bostadspriser.
Det behövs skattereform för att stärka ekonomin. Kostnadsökningar för äldrevård och försvar måste finansieras. Då är det viktigt att inse att orsaken till att klyftor har ökat inte finns i skatten på arbete.