Ska det få finnas bolag med vinstsyfte i vård och utbildning? Vad blir följden om svaret är nej? Jo, en stor del av icke-kommunal skol- och vårdsektor försvinner.
Frågan är viktig nog i sak, även om annat betyder långt mer i till exempel skolpolitiken. Avgörande för att vända skolan åt rätt håll är de senaste årens reformer, av läroplaner, betygssystem, kvalitetskontroll och lärarutbildning.
Men förutom själva sakfrågan är ett vinstförbud, eller snarare bolagsförbud, i de tidigare exklusivt kommun- och landstingsstyrda reviren på att bli den stora vattendelaren och symbol- frågan i en intern partistrid hos Socialdemokraterna.
Den kan också komma att bli en vattendelare i kommande valrörelse, och ett ämne som man talar extra ivrigt om för att slippa bekänna färg om annat.
Tonen i den interna S-debatten börjar bli verkligt anmärkningsvärd. På senaste LO-kongress fick det vänsterkontrollerade förbundet Handels igenom ett principkrav om stopp för att upphandlad välfärdsverksamhet drivs av företag med vinstsyfte.
Från den gruppering i partiet som vill ha kvar en privat vård- och utbildningssektor varnas nu för att Handels linje är en säker väg till ännu ett valnederlag.
Förre riksdagsmannen Widar Andersson, redaktör på Folkbladet (S) i Norrköping, med lång personlig erfarenhet av bolagsdriven missbrukarvård och utbildning, skrev i Dagens Nyheter i veckan att Handels-linjen kan ge ett nytt nederlag i stil med det historiska kosack- valet 1928.
Motsidan är inte mildare i sina anklagelser, tvärtom. I en annan av S-tidningarna, i Kalmar, fördömdes nyligen Widar Anderssons meningsfränder som S-toppar med fingrarna långt nerkörda i olika riskkapitalbolags och vårdbolags syltburkar.
Den som förde pennan där var ingen mindre än redaktören för partiets centrala idétidskrift Tiden, Daniel Suhonen, som rakt ut krävde att Socialdemokraterna ska ansluta sig till vänsterpartiets hårda linje.
På vänstersidan i denna infekterade debatt tycks de ha svårt att se att med deras synsätt medför skuldsättning att en icke-kommunal skola blir mer socialistiskt renlärig, eftersom kapitalkostnaden för investeringar då bokförs som ränta och inte som vinst. Men det som gett vänster- sidan en påtaglig vind i seglen är riskkapital- bolagen. Där finns det mytbildning och missuppfattningar. Så var det med en hel del av kritiken i år mot äldrevård i Carema.
Men värre är att skol- och vårdägande företag har deltagit i den osunda trafiken med räntesnurror för att flytta runt rörelsevinster via skatteflyktsöar och andra liknande platser. Ett mer effektivt sätt att gynna vänstersocialistisk kritik mot upphandling, konkurrens och valfrihet är svårt att åstadkomma.
Samtidigt finns mycket bättre motåtgärder än ett förbud som i realiteten är till för att återupprätta egenregilinjen.
Reformerad bolagsskatt med ett stopp för skatteflyktskonstruktioner som räntesnurror är på väg – på regeringens, inte på vänstersocialisternas initiativ – och detta löser en stor del av problemet. I övrigt gäller det att fullfölja skolreformerna, skärpa kraven och kvalitetskontrollen och göra bättre upphandlingar.