Yta är en sak. Handling en annan.
Det är tydligt när man läste KD-ledaren och energi- och näringsministern Ebba Buschs senaste alster på Aftonbladets debattsida (20/9). I den uppmuntrar statsrådet till samling i energipolitiken. Hon menar att alla borde vara överens om att Sveriges elsystem "måste leverera fossilfri el där den behövs, när den behövs och till konkurrenskraftiga priser".
Men då krävs det blocköverskridande samarbete och långsiktiga och hållbara lösningar. Konfliktlinjer behöver dämpas och energipolitiken ska "avpolitiseras". Det är Ebba Buschs budskap.
Bra! Klimatomställningen kommer kräva stora investeringar i energiproduktion. På förhållandevis kort tid kan Sverige behöva dubbla sin eltillgång. När industrier och transporter ställer om till el, ökar elbehovet. Var och hur elen ska produceras och hur den ska levereras till delar av landet behöver också diskuteras och utforskas. Flaskhalsarna i elnätet, särskilt de mellan norr och söder, behöver breddas.
Busch meddelade också att hon kallat samtliga riksdagspartier till ett energipolitiskt samtal. Mötet skulle ske samma dag som artikeln gick ut. Ännu bättre – statsrådet uppmärksammar bekymmer och vill ta tag i det omgående. Ingen rast ingen ro, långsiktig energipolitik kan knappast skada!
Men hur blev det? På sikt återstår det att se vilka idéer och inspel under mötet som kan del av bli svensk energipolitik. Men Buschs samarbetsvilja verkade dock ta slut lika fort som kaffet dracks upp på onsdagsmötet. För kort därefter sade hon att det inte skulle bli några förhandlingar med oppositionspartierna. "Sverige kan inte stå och vänta medan politiken stänger in sig i några förhandlingsmöten" sade hon till TT.
Ett högt tempo i energipolitiken kan vara bra. Särskilt då mycket av klimatpolitiken hänger på att det svenska energisystemet kan leverera mycket och mer el för omställning inom industri och transporter. Och i klimatfrågorna är tempot avgörande. Men nyss sade KD-ledaren att Sverige skulle ta sig framåt "tillsammans". Var detta möte endast tomt prat för att visa sig handlingskraftig inför näringslivet, och väljare?
Det skulle förklara en del. Buschs egna opinionssiffror ser inte toppen ut. Hon är idag, enligt en undersökning från Novus, den partiledare som flest har lågt förtroende för. Men skådespeleri bygger inga reaktorer och skapar ingen el.
"Slagfält om kraftslagen" kallar Ebba Busch tillståndet i energidebatten. Men vad har statsrådet själv gjort för att dämpa konfliktnivån? Hon har (inte bara) i energipolitiken drivit slagordspolitik och polariserat när enighet hade behövts. Hon och hennes parti hoppade exempelvis av energiöverenskommelsen 2019. Som statstråd har varken hon, eller regeringen, bjudit in till några motsvarande samtal om Sverige elsystem.
Prata går ju. Men svensk energipolitik kräver samling och långsiktighet. Inte mer av regeringens teaterpolitik.