Bra klimat för jobb och näringsliv är inte detsamma som ett samhällsklimat med förbittring och polarisering.

Sverige som andra länder står inför många år av stora investeringar i både tillverkningsindustrier och infrastruktur. Andra sidan av det är ganska stora förändringar i arbetsliv och produktion. Sådana underlättas starkt om det finns både flexibilitet och en social sammanhållning.

Allt detta talar för att försöka bevara eller återupprätta bättre samarbetsklimat, i politiken och på arbetsmarknaden. Det senare har det blivit bättre med. Industriavtalet har gett lönebildningen stadga och bidragit till både långvarig ökning av andelen yrkesarbetande och ökade reallöner.

Med såväl samförstånd mellan många fack och arbetsgivare som ett blocköverskridande politiskt samarbete har Sverige också lyckats klara ut två länge fastkörda, stora frågor: De gamla surdegarna om arbetsrättens reformering och de utvidgade möjligheter till kompetenshöjning och yrkesbyten under arbetslivet.

För flexibilitet och nyrekrytering i olika yrken, något som behövs i omställningar i näringsliv och förvaltningar, var det ett viktigt framsteg. Med goda argument och en vilja att lösa sakfrågor i samverkan kan det gå att öppna för snabbare omställningar där de behövs, och samtidigt undvika reformförlamande sociala konflikter.

En helt annan väg förordas på ledarplats av Dagens Industri. Den tidningen vill ge sken av att vara näringslivets röst. I själva verket är den en utpräglat dålig rådgivare till både näringsliv och andra. Programmet i Dagens Industri är att försöka omintetgöra socialdemokratiskt och LO-fackligt inflytande genom att borgerlighet och näringsliv allierar sig med den radikalt antiliberala ytterhögern. Med sådant följer en anpassning till dess populistiska attityd, att göra skillnad på människor och att bedriva löftespolitik med ofinansierade utgifter.

Att det skulle vara en väg till ett bättre näringslivsklimat är en illusion av riskabelt slag. Det leder snarare till onödiga sociala motsättningar – och stärker en polarisering som skadar reformmöjligheter.

Att använda även ny kärnkraft för en klimatvänlig, omfattande elektrifiering finns det övertygande skäl för. Det är troligen bara en tidsfråga innan åtminstone socialdemokrater och centerpartister är redo för slutsatsen att både näringsliv och miljö behöver detta. Att då, som M, SD och KD, bedriva missnöjespolitik med fossilpriser – samt utmåla kärnkraften som symbolfråga för SD-allians – är dubbelt korttänkt.

När Dagens Industri ska motivera en allians med den antiliberala högern försvaras avarter i både skattesystem och annat. Men det är inget verkligt näringslivsintresse att ha kvar ojämnheter och undantag i kapitalbeskattningen som är samhällsekonomiskt fel men angenäma för en del höginkomsttagare. Inte heller är det ett näringslivsintresse att gynna nätläkarbolagen som lever på att prestera lite, ha doktorer som inte möter patienter och dessutom bli överbetalda av sjukvården.

Det saknas inte sådana särintressen. De tror sig skydda egna fördelar genom att ta ytterhögern till hjälp mot reformbehov. För dem kan Dagens Industri vara en bundsförvant. Men för näringslivet i stort är den tidningen ett irrbloss som leder vilse.