Människor bör få välja vem de vill leva med. Men så är det inte för alla. I dag är det 20 år sedan Fadime Şahindal mördades av sin pappa för att hon hade valt att leva med en man som hennes familj inte accepterade. Och även om samtalen kring hedersförtryck utvecklats till det bättre de senaste två decennierna finns det saker kvar att göra.
I dagarna uppmärksammar politiker och andra mordet och de människor i Sverige som lever under liknande förtryck. Unga människor kontrolleras, skräms, hotas, slås och i värsta fall dödas av familjemedlemmar eller släktingar. Bara för att de älskar ”fel” människa eller lever på ett sätt som deras familjer ser som dåligt.
Politikernas engagemang är genuint. Men det får inte stanna vid klyschor och fördömande. När det mediala intresset för frågorna svalnar vad gör politikerna då? Målet måste vara att trycka undan detta brutala kontrollbeteende och skydda dem som drabbas och ha frågan i fokus oavsett styrkan i det mediala strålkastarljuset.
I slutet på 2018, berättade tidningen om ett ungt par, som tidningen kallade Leila och Khaled. På grund av Leilas förtryckande familj lämnade de två Eskilstuna. Hennes pappa försökte genom hot och våld tvinga paret isär och Leila till lydnad. Det var en stark berättelse som berörde många läsare. Reportaget blottade ofriheten, men visade också hur dåligt skyddet är för de drabbade.
Det aktualiserade också problemet att det ofta saknas kunskap om hedersförtryckets utbredning, inte minst lokalt. Ett viktigt bidrag för att öka kunskapen är den kartläggning av problematiken i Stockholm, Malmö och Göteborg som Örebro Universitet gjorde 2018. Bland annat gör den klart att fördomar om vem som kan vara offer och förövare utgör ett hinder. Det är inte bara unga tjejer som blir slagna och kontrollerade, inte heller är det nödvändigtvis traditionellt konservativa och religiösa familjer som slår och styr.
Utbredning och uttryck kan också se olika ut mellan olika kommuner. Därför är förslaget från L i Eskilstuna om en kartläggning av och en handlingsplan mot hedersförtrycket klokt. Inte bara för att kunskap är nödvändigt för att veta hur resurser bör styras och insatser utformas. Utan för att det skulle sätta press på kommunorganisationen att höja ambitionsnivån.
De partier som sagt nej till en sådan kartläggning bör släppa sina undanflykter. Politisk prestige hör inte hemma i denna fråga.