Lobbyistvinkeln är att försäljning av alkohol hos tillverkare skulle vara bra för landsbygden. Men som så ofta med lobbyister – de är ute efter något helt annat.
Gårdsförsäljningen är ett projekt för att bryta sönder alkoholpolitiken. Det verkliga målet är att få in spriten, vinet och starkölet i detaljhandeln. Metoden är att försöka skapa undantag, som är klart ohållbara, och att sedan steg för steg kräva likabehandling enligt EU-juridiken för andra tillverkare och handelsintressen.
När det först påstods bara gälla en handfull små vinodlare, var det tydligt att en sådan rätt att ha egen alkoholbutik skulle öppna för att spritbrännerier och starkölsbryggerier också skulle ha alkoholbutiker. Nu har alkohollobbyn kastat den masken, och visar mer av sina verkliga avsikter: De små bryggerierna och whiskybrännarna ska också ha sina flaskbodar.
De oftast mikroskopiska mikrobryggerierna tilldelas nu samma roll i kampanjen som en handfull vinodlare – bland annat en utanför Flen – länge haft. De utnyttjas av en lobby. Denna går i själva verket de stora kommersiella alkoholintressenas ärenden.
Den senaste utredningen som alkohollobbyn lyckades driva fram redogjorde 2010 för vad EU-juridiken i realiteten skulle få för konsekvenser för att inte inhemska producenter skulle gynnas framför tillverkare i andra EU-länder. Inte bara vingårdar och mikrobryggerier skulle få ha flaskbutiker. Detta skulle behöva tillåtas för alla alkoholtillverkare inom EU, och butikerna skulle inte behöva vara knutna till tillverkningsställena.
Det passade ju alkohollobbyn utmärkt. Regeringen såg vad det skulle betyda, höll fast vid den tidigare alliansregeringens politik i sakfrågan, och lade utredningen i papperskorgen. Men lobbyisterna jobbar vidare, de fortsätter att utnyttja vingården i Blacksta utanför Flen, och ett skenbart landsbygdsintresse, för att möjliggöra för alla sprit-, öl- och vinfabrikanter att öppna butiker i stadskärnorna. Så var det med det landsbygdsintresset.
Får Skottlands whiskyfabriker ha spritbutik i Stockholm så är ju nästa steg i likabehandlingen att låta matvaruaffärerna sälja alkoholflaskor. Då kan mängden såld och uppdrucken alkohol öka markant. De alkoholbolag som är stora nog kan öka sina marknadsandelar genom att vara dominerande i butikskedjor som inte har Systembolagets dubbla roll – att hålla borta vinstintresset men också ge marknadstillträde för små producenter och valfrihet mellan många produkter för konsumenterna.
Följderna för hälsa, arbetsmarknad och sociala förhållanden skulle vara negativa. Vare sig arbetslinje eller vårdkostnader mår bra av stegrad alkoholkonsumtion.
Det alkohollobbyn nu siktar in sig på är att få de tidigare allianspartierna att slå sönder allianspolitik och i samverkan med ytterhögern i SD börja driva igenom alkoholtillverkarnas butiksetableringar. De hoppas på resultat av att ha fått illusionerna om landsbygdspolitik att verka på en del partikongresser.
Att det inte finns enighet på allianssidan om att göra sig till verktyg åt alkohollobbyn och sprithögern understryks på DN Debatt av fem allianspolitiker (L, C, KD), med Socialstyrelsens tidigare generaldirektör, riksdagsledamoten Barbro Westerholm (L) som främsta namn. De går i detalj igenom varför EU-juridiken blir ett medel för alkohollobbyn att vidga varje öppning för "gårdsbutiker" till något långt större – som blir ett hot mot grundpelare i den svenska alkoholpolitiken.
Om att ställa till något sådant finns det ingen enighet i allianspartierna, skriver de.
Nej. De som inbillar sig att det handlar om några vinodlare och mikrobryggerier gör sig till redskap för helt andra ekonomiska intressen. Dessa motverkar både samhällsekonomi och folkhälsa, de vill tjäna miljarder på att göra fler människor sjuka, förtidspensionerade och döda i förtid. .