Riksdagen ändrade i onsdags skollagen, med ett demokrativillkor för godkännande av friskolor och en fördjupad lämplighetsprövning av deras huvudmän.
Orsaken är att ett fåtal skolor stått under inflytande av extremistiska organisationer. En del tillstånd har också dragits in.
Det som nu beslutats om det nya demokrativillkoret är i huvudsak välgrundat. Det bör också anses tillräckligt.
En fortsättning, med förbudslagstiftning mot skolor med religiös inriktning skulle vara en frihetsinskränkning, som många av de berörda med goda skäl skulle uppfatta som både trakasserande och diskriminerande. Detta gäller både ett totalförbud, som skulle stänga alla kristna, judiska och muslimska friskolor, och det etableringsstopp för samma slags skolor som bland annat regeringen säger sig förorda.
I båda fallen skulle detta inte träffa – eller lätt kunna kringgås av – det slags organisationer som eftersträvar att elever hålls på avstånd från det demokratiska samhällslivet eller från svensk kultur i andra avseenden. En skola med sådant negativt syfte behöver ju inte definieras som religiös. Det kan räcka att den har en sådan språkprofilering att endast föräldrar med en viss nationell bakgrund kan överväga att låta sina barn gå där.
Förbudslagstiftning skulle däremot med full kraft slå mot flera religiösa eller etniska minoriteter, särskilt då de inte avgränsas av ett enda gemensamt språk. Dit hör bland annat katolska, judiska eller shiamuslimska trosbekännare.
Gränsdragningen mellan det som i lagförslag definieras som det religiöst konfessionella och andra närliggande livsåskådningar eller filosofier, som kan ha skolideologier, är dessutom vag och riskabel. Det belastar även ett par punkter i de regler riksdagen nu antagit.
Den som vill starta en skola ska ange om det ska finnas konfessionella inslag i utbildningsverksamheten. Vilken konfession det gäller ska dock inte uppges.
Hur är det då med en ny waldorfskola, förankrad i Rudolf Steiners antroposofi? Ska dess huvudman ange konfessionell inriktning? Det verkar inte vara tänkt, och de annars noggrant gjorda förarbetena till lagen glider förbli frågan.
Men om en pingstförsamling är huvudman och söker tillstånd? Då är det uppenbart konfessionell inriktning, och risk att träffas av en kommande förbudslagstiftning. Den kristna frikyrkoförsamlingen kan i så fall tveklöst anses träffad av en statlig diskriminering.
Det är en liberal hållning, som varit viktig genom det mesta av den svenska liberalismens historia, att värna de religiösa minoriteterna mot särbehandling eller frihetsinskränkningar från majoritetssamhället. Detta är något som inte bara de båda partier som anser sig som liberala bör hålla fast vid. Det gäller även andra som vill verka i våra frihetliga grundlagars anda. Och det blir inte mindre viktigt nu, när intoleransens vindar blåser kyligt.
Med kraven i läroplan och skollag, och det nu införda demokrativillkoret finns starka medel att hindra att friskolor missbrukas och görs till frihetsfientliga indoktrineringsinrättningar. Det bör få räcka med det.