Valrörelsen lämnade mycket att önska. Om bristen på debatt om säkerhetspolitiken finns det saker att säga. Överbudspolitik överskuggade den debatten. Även ukrainska flyktingars situation i Sverige förbisågs.
Ukrainares förutsättningar här är bedrövliga. Ersättningen till dem är låg, som för asylsökande – 71 kronor per dag att försöka leva på.
Bristen på offentligt stöd för att hitta jobb är också den allvarlig. Lite av denna bild fick man se i en intervju i SVT Sörmland på tisdagen. Då intervjuades en ukrainska som bor i Eskilstuna. Hon berättade hur svårt det varit att hitta jobb. Orsaken stavar hon brist på språkundervisning.
De studiecirklar hon deltagit i är inte nog. Och utan språket är det svårt för ukrainare att hitta jobb, menar hon. Anledningen till att det saknas språkundervisning är att de som fått uppehållstillstånd enligt EU:s massflyktsdirektiv inte har rätt till den.
Men inget i direktivet hindrar länder från att ge ukrainare just sådana rättigheter. Det har en del EU-länder redan gjort, varför inte Sverige? Politiker här har mest gruffat och mumlat. Skydd ska Sverige ge dessa människor, men några etableringsinsatser ska det inte bli, har de sagt.
Samtidigt förväntar de att ukrainarna ska jobba. Det går inte ihop. Det är närmast en nationell pinsamhet, som riksdagen borde ta tag i så snart som möjligt.
Resultatet är att studieförbunden fått stå för språkundervisning. Det i sig är det inget fel på, föreningsliv av sådan sort kan göra mycket nytta. Men det bör ses som en komplettering, inte som huvudvägen in i språket. Kan ett eller flera riksdagspartier ändra sig i denna fråga kan de göra gemensam sak med Miljöpartiet, Liberalerna, Centerpartiet och Vänsterpartiet, som samtliga visat intresse för att ge ukrainare rätt till SFI (Ekot 9/9).
Men om rikspolitiken inte vill kan kommunpolitiken göra något. Inom Eskilstunamajoriteten pratas det ju ofta om hur viktigt det är med integration. Visst skulle Eskilstuna kunna finansiera det själv? Det gör Landskrona, Ystad och en del andra. Men nej. I SVT Sörmland gjorde Moderaternas Jari Puustinen klart att SFI ska ukrainarna inte vänta sig i Eskilstuna. Detta behöver rikspolitiken lösa var hans besked.
Det är förvisso ingen ovanlig kommunpolitisk åsikt att staten ska lösa både det ena och det andra. Och rikspolitikerna behöver göra SFI till en rättighet. Men lokalpolitiker kan inte helt avsvära sig ansvar.
Här syns resultatet av en totallåsning i svensk flyktingpolitik. Sedan 2015, men också innan dess, har den gått från att vara en fråga om moral, till en om "volymer", där mindre är bättre och nära noll bäst. Mottagandet av ukrainska flyktingar har många svenska politiker behövt slå knut på sig själva för att "acceptera".
Men även denna gång knackar verkligheten på dörren. Kriget i Ukraina kan pågå ännu en tid – även vid en ukrainsk vinst kan skadorna vara stora och långvariga. "Tillfälligt" kan då bli år. Ukrainska flyktingar som är i Sverige behöver då språkkunskaper och jobb.
Varken politiker eller flyktingar ska sitta och rulla tummarna.