Det är mycket spel för gallerierna i svensk politik just nu. Det brukar visserligen bli så vid ett maktskifte när den tillträdande regeringen får ta över ett antal pågående utredningar och halvfärdiga lagförslag. Den nya regeringen får antingen låtsas som om förslagen och utredningarna är deras egna eller se till att de hamnar någonstans där de kan samla damm.
Men den här gången har det retoriska spelet nått nya nivåer. Ta elstödet till exempel. Under partiledardebatten i veckan kritiserade S-ledaren Magdalena Andersson regeringen för att inte göra tillräckligt för att lindra följderna av de höga elräkningarna. Hon ifrågasatte bland annat varför regeringen inte köpt Socialdemokraternas förslag om en elräkningsakut. Men frågan är varför hon inte tar en del av skulden själv. Det var S-regeringen som gav Svenska kraftnät i uppdrag att ta fram det kritiserade elstöd som snart ska betalas ut. Redan i somras borde S kunnat räkna ut att det inte skulle räcka och själva gjort mer.
Men Magdalena Andersson, som efter en viss trevande start nu alltmer börjar växa in i rollen som oppositionspolitiker, är inte den enda som spelar ett spel.
Under samma partiledardebatt bjöd statsminister Ulf Kristersson (M) till blocköverskridande samarbete om migrations-, energi- och rättspolitiken, eftersom detta är tre områden som behöver långsiktiga förutsättningar. Att vissa frågor inom politiken mår bra av breda, långsiktiga och blocköverskridande uppgörelser råder det ingen tvekan om. Partierna i riksdagen har tidigare varit bra på att komma överens i vissa frågor, som energi, försvar, pensioner och försvaret där nya beslut vart fjärde år skulle skapa en ryckighet i politiken som gör mer skada än nytta.
Men så är det inte längre. Flera partier har de senaste åren valt att lämna de uppgörelser som gjorts. Därmed riskeras den trygghet som långsiktigheten tidigare garanterat.
Nu lanserar Ulf Kristersson en ny sorts uppgörelser där han överger den tidigare dialogen och kompromissvilligheten mellan partierna att komma fram till en lösning som alla kan leva med i många år – oavsett vem det är som styr landet.
I stället bjuds nu de andra partierna att ställa sig bakom uppgörelserna i Tidöavtalet. Målet ska vara klara innan man möts vid förhandlingsbordet. Så mycket uppgörelser blir det alltså inte snarare kommer man att tänka på devisen: ni är antingen med eller emot oss.
Veckans partiledardebatt dominerades ämnesmässigt helt och hållet av energipolitiken det vill säga kärnkraftsfrågan och vinterns höga elräkningar.
Det är viktiga frågor, men det finns många, minst lika angelägna, frågor som också behöver diskuteras. Hur ska lågkonjunkturen hanteras? Hur ska arbetslösheten tacklas när den börjar stiga? Vilket stöd kan kommuner och regioner få för att skola, vård och omsorg inte ska drabbas av alltför stora nedskärningar under de kommande åren? Alla dessa frågor är för viktiga för att mötas av tystnad.