Skyltar ignoreras av många föräldrar.
Det senaste decenniet har artiklarna om ett alltmer ohållbart trafikkaos kring grundskolor publicerats med jämna mellanrum. Temat i artiklarna är detsamma: att stressade föräldrar som skjutsar sina barn till skolan är en allt större trafikfara.
Och när kaoset vid skolorna ökar väljer allt fler föräldrar att skjutsa sina barn, vilket bidrar till att kaoset förvärras ännu mer. En ond spiral bildas och förstärks över tid.
Ett exempel på detta är Mesta skola i Eskilstuna. Varje morgon ska 240 elever, från förskoleklass till trean, färdas på den smala Bynäsvägen till skolan. Gång- och cykelbanan är ännu smalare. Det är med andra ord som upplagt för trafikkaos.
Det bekräftar även skolans biträdande rektor Hanna Andersen och intendenten Maria Johansson, när tidningen är på plats för att skildra trafiksituationen. De berättar om stora problem de senaste tio åren. Information till föräldrar om trafiksituationen och hur man bör bete sig har inte hjälpt.
Nyligen var en åttaårig elev på cykel nära att bli påkörd när en bil som parkerat längs vägen backade upp på trottoaren. Åttaåringen fick sladd på sin cykel och bilisten fick stopp på bilen i sista sekund. Föraren skyllde, enligt elevens mamma, på skymd sikt.
Den här gången inträffade inte någon olycka, men så är inte alltid fallet.
”Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå ska han snart döda ett barn.” Stig Dagermans beskrivning av bilföraren som kör på ett barn är lika träffsäker nu som när hans novell ”Att döda ett barn” publicerades första gången 1948.
Enligt en trafiksäkerhetsundersökning av försäkringsbolaget If från 2021 uppgav 52 procent av de tillfrågade rektorerna i grund- och gymnasieskolan att de är oroliga för att en allvarlig trafikincident ska inträffa runt den egna skolan. 27 procent av dem hade upplevt en incident under tiden de arbetat på skolan.
Med tanke på den stora omsättningen av rektorer bör det röra det sig om många incidenter i närtid. Efter fem läsår jobbar, enligt Skolverket, endast två av tio kvar på samma ”skolenhet”.
Och marginalerna är snäva.
Kör du i 30 km/h är sannolikheten god att du hinner stanna om ett barn springer ut på vägen framför dig. Och även om det värsta händer att du kör på en elev överlever nio av tio oskyddade trafikanter om de blir påkörda, enligt Nationella trafiksäkerhetsförbundets (NTF:s) statistik. Om hastigheten ökar till 50 km/h är emellertid utgången en annan: nio av tio avlider.
Det är många som kör fortare än 30 förbi en skola.
Enligt If:s undersökning är föräldrar och rektorer eniga: För att öka trafiksäkerheten måste fler anpassa avstånd och hastighet och det bör införas bilfria zoner runt skolorna.
Pyramiden ingen vill se vid en skola.
I en rapport från konsultbolagen Afry och Sweco om bilfria zoner konstateras att de blir vanligare – i andra länder. Det finns numera över 1 250 så kallade skolgator i över ett dussin länder. I Sverige är de dock ännu ett relativt oprövat koncept.
Det är inte säkert att helt bilfria gator fungerar överallt. Viss trafik kan behöva tillåtas, exempelvis för boende i området som inte har alternativa vägar att köra. Det kan även behöva göras undantag för exempelvis färdtjänst och räddningstjänst.
Men när den här typen av undantag införs tar andra bilister tillfället i akt och bryter mot huvudreglerna. Egenintresset går före och de lämnar "sitt barn" vid skolan ändå.
Trots att det bara finns ett sätt att lösa problemet: Att samtliga vuxna skärper sig och inser att stressad bilkörning vid skolor inte funkar.
Att de inser att de antingen är en del av problemet med eller lösningen på bristande trafiksäkerhet kring skolorna.
En början kan vara att komma ihåg vad Stig Dagerman skrev: ”Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent.” Och man behöver inte döda ett barn för att det ska vara sant. Det räcker att man skadar ett barn.