Ryanair lämnar i dagarna Skavsta flygplats. Till slut, efter en del hattande och förhandlingsspelande.
Vad det betyder för resenärerna återstår att se. Under Ryanairs utdragna sorti har dess lågpriskonkurrent, Wizz Air, startat fler flyglinjer från Skavsta. I somras tillkom det kroatiska Trade Air med två avgångar i veckan till Pristina i Kosovo.
Men de täcker inte helt bortfallet från Ryanair och visar att Skavsta flygplats står på rätt skakig grund. Det illustrerar också den bistra verklighet som små, regionala flygplatser lever under och varför kommunalt flygplatsägande är så problematiskt.
Ryanairs uttåg kom tätt inpå en ekonomisk kris för Skavsta. Det minskade resandet under pandemin förra året var på väg att knäcka flygplatsen som räddades av ett nödlån på 70 miljoner kronor. Lånets borgen fördelades på ett ovanligt sätt – 50/50 mellan Nyköpings kommun som äger tio procent av Skavsta och franska Vinci Airports som äger resten.
Detta är nu inget stort åtagande för en medelstor kommun men speglar maktförhållandena där kommunen är den svagare aktören.
För Vinci Airports är Skavsta en liten del av verksamheten som den kan ha och mista. För Nyköpings kommun har flygplatsen blivit om inte allt så nästintill. Den är en arbetsgivare med ett hundratal anställda och har sin betydelse för besöksnäringen. Men framför allt är den en del av Nyköpings image som en knutpunkt, ett transportnav med motorväg, järnväg, djuphamn i Oxelösund och en flygplats. Skavsta tillför också tyngd till kommunens argument att det snabba tåget på det kommande dubbelspåret ska stanna i Nyköping.
Hur mycket allt detta betyder för Nyköpings utveckling kan diskuteras. Men när praktiska funktioner förvandlas till symboler som knyts till en stads myter får materiella frågor underordnad betydelse.
En kommun som försätter sig i en sådan situation riskerar att bli en kassako. I det här fallet är Nyköping klämd mellan lågprisflygbolag som jobbar med korta tidsperspektiv – jagar kostnader hårt och med lätthet lägger ner flyglinjer och öppnar nya – och en majoritetsägare av flygplatsen som är medveten om kommunens läge och därför inte tar sitt fulla ägaransvar.
Andra flygplatsägande kommuner har inte ens en privat medägare till stöd utan är helt utlämnade till nyckfulla flygbolag, en svajig flygmarknad och får täcka betydande förluster år efter år.
Vid sidan av det finns klimatfrågan. Flyg kommer alltid att finnas och måste finnas. Men det kan knappast vara en kommunal uppgift att skapa kortare reseavstånd till billiga privata flygresor och rent av subventionera dem med skattepengar.