Nyamko Sabunis ultimatum till regeringen om invandringspolitiken följer ett mönster. Hennes löfte att hedra Januariavtalet har aldrig varit något mer än läpparnas bekännelse. I en rad uttalanden har Sabuni i stället beskrivit koalitionen med regeringen som politiskt onaturlig. Inte heller har hon velat kännas vid den skarpa gräns mot SD som hennes företrädare Jan Björklund dragit upp.
Och nu har Sabuni och partiledningen hittat ännu ett sätt att flytta Liberalerna närmare M-KD-SD-pakten. Man kräver att regeringen drar tillbaka sitt förslag om humanitär grund för uppehållstillstånd. I annat fall hotar Sabuni att lämna budgetsamarbetet.
Syftet med regeringens förslag är att hantera brister i det lagpaket som migrationskommittén lämnade i höstas – och sågades grundligt av ett antal remissinstanser – och lösa de problem som kommittén aldrig tog sig an. Det gäller framför allt situationen för de ensamkommande unga.
Dessa är personer som har nekats asyl, ofta på grund av utdragna asylprocesser och ifrågasatta åldersbedömningar. Många har tillfälliga uppehållstillstånd för studier som de snart förlorar utan att få andra. I de allra flesta fall kan de inte och kommer aldrig att kunna utvisas, inte minst på grund av begränsade resurser. Samtidigt får de unga allt starkare anknytning till Sverige via familj och vänner.
En utvidgad humanitär grund, som tar stor hänsyn till framför allt anknytningen, kan ge uppehållstillstånd till flera tusen människor som ändå kommer att leva här. Liberalerna vill dock inte låta riksdagen rösta om saken. De har inga egna förslag om vad Sverige ska göra med dessa unga ensamkommande, men säger nej till regeringens.
Nyamko Sabuni säger att beslutet påverkar budgeten och täcks därmed in av budgetsamarbetet. Visst. Men även ett icke-beslut får ekonomiska konsekvenser. Försök att utvisa en bråkdel av ungdomarna kommer att kosta pengar. De sociala problem som uppstår om flera tusen fler människor får leva som papperslösa medför också kostnader.
Faktum är också att det är Sabuni som bryter Januariavtalet. Hon vägrar förhandla om den humanitära grunden med regeringen och Centern trots att punkt 67 säger underförstått att detta är en gemensam sak för de fyra partierna.
Om sedan L-ledningen vill hävda att alla migrationsfrågor ska beslutas inom ramen för migrationskommittén är frågan varför Liberalerna har lagt en egen riksdagsmotion på området. En motion som dessutom innehåller i praktiken ett stopp för familjeåterförening för den stora flyktinggruppen alternativt skyddsbehövande dit krigsflyktingar hör. Det är i sin tur ett brott mot punkt 65 i Januariavtalet samt mot Liberalernas egna partiprogram.
Det visar en annan del av problemet för Sabuni. Hon har en betydande del av partiet emot sig. Liberala ungdomsförbundet har redan markerat mot partiledarens utspel och ingen partipiska i världen kommer att få alla i Liberalernas riksdagsgrupp att rösta nej till regeringsförslaget om humanitär grund.
Och förslaget måste läggas. Stefan Löfven (S) har ingen anledning att låta ett avtalsbrytande och ansvarssmitande parti som ligger runt 2,5 procent i opinionen diktera regeringspolitiken i en så viktig fråga.
Liberalernas medlemmar bör i sin tur fundera på vilken nytta de har av Nyamko Sabuni som partiledare.