Ord som mutor, nepotism och korruption är inte de första man förknippar med det svenska samhället. Enligt Transparency Internationals årliga korruptionsindex hamnar Sverige på plats sex på listan över väldens minst korrupta länder. Men indexet visar samtidigt på en negativ trend för Sverige som tappat placeringar.
Det finns därför anledning att skärpa arbetet mot mutor och korruption.
Transparency International har slagit fast att de största riskerna för korruption inom offentlig sektor är kopplade till upphandling och så kallad vänskapskorruption med både intressekonflikter och utnyttjande av ställning och makt.
Och det är lätt att slå fast att det inte ska få förekomma. Problemet är att många, politiker och tjänstemän, inte inser att det de sysslar med är korrupt eller olämpligt. De tycker i stället att de har hittat bra och pragmatiska lösningar på angelägna problem.
Som Stockholms landshövding Anna Kinberg Batra, som rekryterat flera vänner till toppjobb vid länsstyrelsen. Det är kompetens– inte vänskapen – som varit avgörande, försvarar hon sig med.
Tro inte att hon är ensam om detta resonemang.
I Sörmland finns exempel på liknande beteenden. I Strängnäs kommun framkom det nyligen att en enhetschef ansvarat för annonsering och rekrytering till en tjänst som gick till en släkting. En extern Juristbyrå, som granskat fallet, konstaterade att det förelåg jäv (ST 22/3). Men till SVT säger chefen att hen inte ens slogs av tanken att förfarandet skulle vara olämpligt.
Förra året konstaterade Statskontoret i en rapport att mer svårupptäckt korruption, så som nepotism och vänskapskorruption, är vanligare förekommande i våra kommuner och regioner än direkta mutor.
Många riskområden och riskfaktorer för korruption är etablerade och kända. Men enligt Statskontorets rapport har fyra av tio kommuner inte analyserat riskerna för korruption i sin egen verksamhet och när misstankar om brott uppkommer händer alltför lite.
Misstankar om korruption förefaller vara vanligare i kommunsektorn än i den statliga sektorn. Ändå är antalet polisanmälningar ungefär lika många från kommunerna som från den mindre statliga sektorn.
Kommuner väljer bland annat att säga upp misstänkta personer i stället för att polisanmäla (Dagens Samhälle 15/6 2023).
Men det duger inte att sopa problemen under mattan. Det är heller inte tillräckligt att ta fram riktlinjer och definitioner för vad som ska ses som jäv och korruption.
”Tydliga regler är förstås bra, men man måste komplicera dem, repetera dem och diskutera med de anställda”, säger Johan Mörck projektledare på Statskontoret till Dagens Samhälle (6/4).
Det är först då man kan skapa en miljö där det går att ifrågasätta det som synbart verkar pragmatiskt och bra. När en politiker eller en förvaltningschef exempelvis vill anställa en vän, släkting eller granne.
Det är också då det går att ifrågasätta en förvaltningskultur som premierar att ledande politiker och tjänstemän utan insyn och på informella vägar snabbt och smidigt löser problem ”för stadens bästa”. Där man först i efterhand ser till att baxa igenom de nödvändiga besluten i kommunstyrelse och fullmäktige.
Ska korruption och annat olämpligt beteende bekämpas krävs tydliga regler, öppenhet och transparens kring beslutsfattandet. Men det behövs framförallt en insikt att det man gör kan vara korrupt, även om det i formell mening inte är olagligt – bara olämpligt.