Är de nya covid-åtgärderna hårda? Det beror på vad man jämför med. De är inte lika restriktiva som i de flesta andra europeiska länder. De är inte heller lika tuffa som i pandemins början då det ofta hette, framför allt i utländsk rapportering, att svenskarna levde precis som vanligt.

Efter snart två år av pandemi och restriktioner kan dock även mindre skärpningar, som flyttar fram en återgång till normalitet in i det okända, upplevas som mycket påfrestande.

Men de nya reglerna kommer inte ur ingenstans. Smittspridningen i Sverige har redan passerat det som Folkhälsomyndigheten kallade scenario 2 – det värsta av tre och uppfattat som det minst sannolika så sent som strax före jul. Och med en ännu högre smittspridning i våra grannländer talar det mesta för att vi är ännu en bit ifrån toppen av detta.

Innebär då smittspridningen att även belastningen på vården blir mycket hög? Det var nämligen det andra kriteriet för att aktivera de tuffaste delarna i den åtgärdsplan som regeringen presenterade i början av december. De nu meddelade restriktionerna går delvis längre än de mest långtgående i det dokumentet. Det gäller exempelvis införandet av ett tak på 500 personer vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, även med vaccinationsbevis. Samma sak med begränsningen till 20 personer för privata sammankomster i hyrda lokaler.

Intensivvårdinläggningarna ökar men ligger långt under de tidigare pandemivågorna. Dödstalen är mycket låga. Vaccinet hjälper och hindrar svårt insjuknande. 

Å andra sidan är corona-vård inte bara iva. Allt fler covid-patienter vårdas nu på sjukhus. Detta är en belastning här och nu men kan även förebåda en svårare utveckling i nära framtid. Förklaringen är den nya omikronvarianten som tycks vara mindre dödlig men också mer smittsam och drabbar även många som fått två och tre doser vaccin. Det är också ett argument för att inte alltid göra en skarp åtskillnad mellan vaccinerade och ovaccinerade i smittskyddsåtgärderna.

Ökningen av covid sammanfaller med spridningen av RS-viruset, säsongsinfluensan och vinterkräksjukan som alla fått fart när restriktionerna lättat och folk börjat slappna av.

Det är svårt att få svart på vitt hur detta samverkar med vårdskulden, det vill säga uppskjuten vård som måste utföras, och den långvariga coronapåfrestningen för vårdpersonalen. Men allt detta spelar roll.

I kritiken förekommer nu åsikten att Sverige inför frihetsinskränkningar mot säsongsinfluensan. Det är ett felslut. Även om den styrande variabeln är covid, har även andra smittor betydelse för hur hårt vården belastas och i förlängningen vilka restriktioner som är motiverade.

Att inte kunna ordna bröllop, gå på konsert eller hålla en stor kongress innebär betydande inskränkningar av människors frihet. Det finns ingen anledning att bagatellisera det. Men även möjligheten att ge människor vård, däribland i kritiska skeden, liksom att upprätthålla andra viktiga samhällsfunktioner är en frihetsfråga. Det gäller att inte glömma detta.