Det blev inget stopp för all rysk olja, inte omedelbart och inte för alla EU-länder. Men det blev likväl ett sjätte sanktionspaket från EU där utfasning av oljan från Ryssland är centralt.
Enligt Europeiska rådets ordförande Charles Michel, refererad av nättidningen Politico (31/5), blir det ett relativt snabbt importstopp till EU för 70 procent av den ryska oljan med 90 procent borta vid årets slut.
Vägen till detta beslut blev lång och inte särskilt snygg. Framför allt Ungern spjärnade emot i nästan en månad. Det slutade med att president Viktor Orban utverkade ett undantag i utbyte mot att han inte använde sitt veto mot sanktionerna. Ungern tillåts nu som enda EU-land fortsätta köpa rysk olja som tidigare, utan någon bortre tidsgräns.
Det hela motiveras med tekniska argument, bland annat med att Ungern saknar hamnar för att ta emot olja från annat håll. Men det kan knappast dölja det verkliga skälet. Ungerns politiska ledning står inte på Ukrainas sida i kriget och önskar upprätthålla samma relationer med Ryssland som före 24 februari.
Något dråpslag för Rysslands ekonomi kommer EU:s oljeembargo inte att bli. Olja säljs på en (någorlunda) fri världsmarknad. Minskade europeiska köp av rysk olja innebär att oljepriset pressas upp under en tid, vilket betyder att Ryssland får mer betalt för den olja man ändå säljer. Successivt kan den ryska staten skifta oljeförsäljningen än mer till andra marknader, i allt väsentligt till Asien, även om omställningen kan ta tid.
Men inriktningen av EU-politiken är ändå hoppingivande, trots långsamheten och begränsningarna. Oljeembargot är trots all sin ofullkomlighet nu på plats och är förled till nästa sanktionspaket, den stora dynamiten: ett stopp för köp av rysk naturgas. Det steget är betydligt svårare men förberedelserna är på gång.
Det sjätte sanktionspaketet är också mer än oljestoppet. Det innehåller bland annat en bortkoppling av Rysslands största bank, Sberbank, från det internationella betalsystemet Swift.
Mycket kan sägas om EU:s svar på Rysslands angrepp på Ukraina. Det har varit svagare än önskvärt. Tyskland och Frankrike har inte tagit den ledande roll som detta hot mot hela Europas säkerhet motiverar.
Men svaret har ändå varit starkare än vad regimen i Moskva hade räknat med. Från ”omöjligt” som svar på uppmaningar att göra sig fri från rysk energi har EU fattat beslut om just det, och med förberedelse av mer.
Europeiska och andra västsanktioner mot Ryssland är redan de hårdaste som har riktats mot något land historiskt. De försvagar landets ekonomi, bryter leveranskedjor och gör det över tid svårt för Ryssland att hålla igång sitt krig. Det är viktigt att se mitt i all besvikelse på det europeiska politiska ledarskapet.