Det visar en ny undersökning från Danske Bank.37 procent av de tillfrågade kvinnorna i Sverige svarar att de anser att ekonomin är ett ganska eller mycket stort hinder för att separera, mot 18 procent av männen.
Det betyder inte att var tredje kvinna lever i en relation som hon är missnöjd med. Däremot är för många kvinnor ekonomiskt beroende av sin partner, med allt vad det innebär i form av frånvaro av egenmakt, vilket sannolikt beror på att kvinnor generellt har lägre timlön och oftare jobbar deltid.
Men – och det är värt att understryka – det går åt rätt håll. Enligt Medlingsinstitutets rapport ”Löneskillnaden mellan kvinnor och män – vad säger den officiella lönestatistiken?”, som presenterades på tisdagen, tjänar kvinnor visserligen fortfarande mindre än män, men löneskillnaden mellan könen minskar successivt. Förra året var den 11,3 procent – en minskning med 0,7 procent jämfört med 2016. Tar man hänsyn till mätbara faktorer återstår en oförklarad skillnad på 4,3 procent.
Att utvecklingen är positiv innebär dock inte att det är läge att luta sig tillbaka och räkna med att situationen löser sig själv. Exempelvis jobbar kvinnor i större utsträckning inom offentlig sektor än män, och där är lönestrukturen ofta mer sammanpressad än i den privata, och möjligheten till lönekarriär är därmed begränsad.
Vidare påverkar föräldraskap kvinnors löner i större utsträckning än mäns, eftersom kvinnor först tar ut merparten av föräldraledigheten och sedan tar ett större ansvar för hem och familj, med deltidsarbete, mer vab och ökad risk för sjukskrivning som följd. Det påverkar i sin tur karriärmöjligheterna och män tjänar i dag mer än kvinnor inom alla arbetsmarknadens sektorer, vilket även märks när det är dags för pension. Kvinnor har i genomsnitt ungefär 30 procent lägre pensioner jämfört med män och den främsta orsaken är ojämställdheten på arbetsmarknaden.
Lösningarnapå problemet är lika många som problemets delar. Den offentliga sektorn behöver lära sig av den privata vad gäller lönestrukturer och karriärvägar, vilket inte bara är viktigt ur jämställdhetssynpunkt. Om välfärden ska hålla hög kvalitet under de kommande decennierna kan inte den bästa kompetensen välja bort staten, landstingen och kommunerna som arbetsgivare.
Dessutom behöver kvinnor erbjudas heltider i samma utsträckning som män, samt ges möjlighet att tacka ja. Det senare förutsätter att det finns förskola på obekväm arbetstid – så kallat nattis – och att välfärdstjänster som hemtjänst och handikappomsorg fungerar fullt ut. Ungefär 140 000 personer har känt sig tvingade att gå ner i arbetstid eller sluta arbeta för att ta hand om en anhörig, vilket både påverkar privatekonomin här och nu, framtida pension och antalet arbetade timmar i landet som helhet.
Dessutom slår situationen hårt mot kvinnors möjlighet att försörja sig själva och ta hela makten över sina liv och sin framtid. Ett av världens mest jämställda länder måste ha högre ambitioner än så.