Har de miljontals kronor som Katrineholms kommun lagt på projektet "en elev, en dator" gett önskad effekt? Det vill säga, har eleverna fått ökade kunskaper, högre betyg, bättre tekniska förmågor och mer jämlika förutsättningar?
Svaret är att ingen vet. Därför efterfrågas en lokal utvärdering, vilket Katrineholms-Kuriren rapporterade om på måndagen.
En sådan översyn behöver inte vara fel. Självklart ska kommuner följa upp investeringar.
Samtidigt är det rimligt att utgå ifrån att Katrineholm fungerar på ungefär på samma sätt som resten av Sverige. Därför kan kommunen börja med att läsa IFAU:s rapport "Hur påverkas studieprestationer i skolan av en dator per elev?" från i vintras.
Där konstateras att det i genomsnitt varken finns några positiva eller negativa effekter på niornas resultat i de nationella proven i svenska, engelska och matematik, när man jämför elever som haft egen dator med elever som inte haft det. Däremot verkar elever med låg- och medelutbildade föräldrar som haft egen dator få något sämre resultat i matematik och sannolikheten för att samma grupp skulle söka till ett studieförberedande program på gymnasiet sjönk i viss grad.
Dessutom finns det tecken på att surfplattor – men inte datorer – leder till sämre resultat i svenska.
Även om inget av det här betyder att digitala verktyg i skolan är av ondo – de elever i jämförelsegruppen som inte disponerat egna datorer har inte varit datorlösa – finns det skäl att ifrågasätta om "en elev, en dator" ger avsedd effekt. Det gäller framför allt målet att utjämna skillnader mellan elever, där en egen dator framför var tänkt att gynna elever från socioekonomiskt svaga hem. Nu tycks skillnaderna mellan grupperna snarare öka när alla får varsin dator, vilket det finns all anledning att ta reda på orsakerna till.
Vidare måste en skolsatsning alltid ställas mot pengarnas alternativa användning. Hur hade exempelvis elevernas resultat påverkats om resurserna i stället lagts på fler lärare, nya läroböcker eller ett mer välfyllt skolbibliotek?
Det här är dock inte bara en fråga för Katrineholm. Andelen högstadieelever som tilldelats en dator av skolan ökade från 50 till 75 procent mellan 2015 och 2018 och regeringen har betonat värdet av att säkerställa god tillgång till digitala verktyg för alla elever.
Det betyder att de allra flesta barn och unga sannolikt har hyggliga förutsättningar för att utveckla sin digitala kompetens. Skolan måste säkerställa att ingen grupp tappar i någon annan ände i stället.