Förtätning är sedan många år ett ledord inom svensk stadsplanering. Att bygga nytt nära gammalt ger smart användning av allmänna nyttigheter som vägar och VA-nät. Det är bra hushållning med pengar och naturresurser. Kortare avstånd betyder mindre klimatpåverkan från transporter.
Detta uttrycks också i de allra flesta översiktsplaner. I Katrineholm heter det att staden ska växa i huvudsak inom en radie på tre kilometer från Resecentrum. I Eskilstunas översiktsplan slår man fast målet att staden ska växa inifrån och ut, och att stadens utbredning ska begränsas.
Inom ramen för denna målsättning kan man även bygga för ökad trygghet och motverka segregation. Det kan innebära blandad bebyggelse, med olika bostadstyper, samt att man undviker att skapa barriärer som avskärmar bostadsområden från varandra.
Det är ur det perspektivet som den just antagna detaljplanen för ett område i Eskilstunastadsdelen Stenby bör ses. Nya flerbostadshus på max sex våningar ska byggas intill nuvarande område med i huvudsak villor, radhus och parhus. Det innebär en avvikelse från planprogrammet som sätter den högsta bygghöjden till två våningar.
Den här typen av förändringar är i grunden inte något märkligt. Det finns en stor efterfrågan på bostäder, staden växer och planbestämmelserna måste hänga med i detta. Anpassningen ligger också i linje med översiktsplanen.
Den sociala målsättningen uttrycks inte i själva beslutsunderlaget, men väl av nämndordförande Sarita Hotti (S) som säger till Eskilstuna-Kuriren att blandad bebyggelse är bra för integrationen.
Man bör vara klar över att sådana effekter syns först på sikt – att köpa eller hyra en nybyggd lägenhet är dyrt. Men stadsplanering handlar inte om nästa år utan om kommande årtionden.
Detta hindrar dock inte dem som är emot den här typen att förändringar att gå upp i falsett. Det sker både lokalt och nationellt. I förra veckan publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel av Villaägarnas samhällspolitiske chef, Daniel Liljeberg. Inlägget är en oblyg plädering för segregation där folk som bor i villa ska skyddas från problem som antas följa med människor som bor i flerbostadshus.
Det som väcker frågan är Miljöpartiets kongress i höst där partistyrelsen föreslår ett program för social rättvisa, varav en del handlar om stadsplanering och nya möjligheter att bygga blandat. ”En sådan påtvingad integrering [skulle] göra att hushållen inte längre kan påverka sin situation genom hårt arbete och sparande. För var man än bor är kriminaliteten lika hög” skriver Liljeberg.
Villaägarnas kraftiga högerlutning i sakfrågor är känd. Det nya är den starka partipolitiseringen och den omaskerade appellen för strikt uppdelning av en stad utifrån människors ekonomi.
Det hör till bilden att Daniel Liljeberg fram till juni var chefekonom hos Kristdemokraterna och tidigare stabschef hos Ebba Busch. Hans segregationsidéer speglar inte KD:s bostadspolitik. Beskrivningen av Miljöpartiet som extremt hör däremot till god ton inom dagens SD-tillvända höger. Detta trots att MP inte skiljer sig märkbart från andra partier – med undantag för SD – i de här bostadspolitiska frågorna. Eskilstuna styrs exempelvis av S, M och C.
Å andra sidan är det klargörande att de som vill ha segregation säger det rent ut i stället för att dölja sina åsikter bakom olika omskrivningar. Frågan är bara om Villaägarnas medlemmar verkligen vill stödja denna samhällssplittrande agitation.