Trots ett jämnt val är det en oväntad utgång. Alla mätinstrument som fanns att tillgå pekade mot en seger för Hillary Clinton.
Orsakerna till de missarna behöver få sin plats i efteranalyserna. Det är viktigt att aktörer i politiken och näringslivet får korrekta bilder av politiska skeenden som dessa. För medier är det en förtroendefråga.
Clinton är en kontroversiell politiker, har det låtit genom hela kampanjen. Det är inte rättvist. En person som har varit med i makttoppen så länge som Clinton samlar oundvikligen på sig en del barlast. Men kontrovers hade skapats runt vilken kandidat som helst i det svårt polariserade politiska klimat som råder i USA. Mer är något annat är Hillary Clinton en kunnig och demokratiskt anständig politiker, det vill säga allt det som Donald Trump inte är.
Han är en person med svaga demokratiska värderingar, bevisat dåligt omdöme och obefintlig impulskontroll. Han har fört en gränslöst smutsig kampanj med starka inslag av rasism och sexism. Han har systematiskt ljugit och förolämpat en lång rad människor som kritiserat honom eller bara inte varit tillräckligt lojala. Han har ifrågasatt legitimiteten i USA:s politiska institutioner och uppmanat till våld.
I denna häxbrygd av intolerans, vulgaritet och avsky mot det som han kunnat definiera som etablissemang har Donald Trump funnit ett vinnande koncept.
Till mycket stor del är detta ett amerikanskt fenomen, med dess ingrodda raskonflikter, misstänksamhet mot centralmakten och en politisk kultur som ofta premierar politikers förmåga att spegla människors känslor mer än att greppa sakfrågor.
Men Trump är även ett globalt fenomen. Över hela västvärlden pågår en antiliberal reaktion. En agitation som till stor del sker oberoende av etablerade institutioner har mobiliserat en opinion som vill bygga murar och stänga gränser, som avskyr medier, som vill bekämpa landsmän som är etniskt och religiöst avvikande.
Överförd till ett europeiskt sammanhang är Trump en uppförstorad hybrid av ledarna för kontinentens rasistpartier, som Marine Le Pen i Frankrike och Geert Wilders i Nederländerna.
De två samt brittiska Ukips förre ledare Nigel Farage gratulerade Trump till segern. De presenterade det som del i en större berättelse. Farage talade om ett år av revolutioner. "Deras värld kollapsar. Vår byggs", twittrade Le Pens medarbetare Florian Philippot.
Valutgången i USA är en riktig energiinjektion för de nationalistiska kulturkrigarna i hela västvärlden.
Trumps seger välkomnas även av den ryska regimen som har investerat mycket i att så splittring i väst, misstänkliggöra dess samhällsinstitutioner, försvaga europeisk och västlig sammanhållning.
Och det är här den största faran finns för oss i Sverige, i en snabb förändring av amerikansk utrikes-, säkerhets-, och handelspolitik. En uppsägning av handelsavtalen från USA:s sida kommer att utlösa en global lågkonjunktur. En försvagning av USA:s säkerhetsgarantier gentemot sina europeiska allierade – på det sätt som Trump förespeglat i valrörelsen – kommer att påtagligt öka risken för krig i Europa.
Sverige och de övriga europeiska länderna måste så snart som möjligt få klarhet om den tillträdande amerikanska administrationens planer på dessa områden. Ambitionerna för det svenska försvaret behöver höjas. Där krävs mer pengar än vad som har beslutats.
Sedan återstår det långsiktiga arbetet. Mycket av partipolitiken och den övriga opinionsbildningen de närmaste åren måste vara inriktat på att upprätthålla den demokratiska anständigheten – det som våra motståndare kallar politisk korrekthet – och stå emot den destruktiva nationalism som skadar varje land som den slår sina klor i.