En toppolitiker har en väldigt liten privat sfär. Att i tysthet dra sig tillbaka för att hantera personliga svårigheter går inte. Väljarna förväntas få veta vad, hur länge, varför.
När Centerledaren Annie Lööf plötsligt klev av på grund av en komplikation under graviditeten och för tidig födsel, blev det privata omedelbart offentligt. Lööf förklarade situationen via sociala medier. Vid sin återkomst förra veckan berättade hon hela historien i en öppenhjärtlig intervju i Dagens Nyheter.
Förhoppningsvis kan det bidra till större förståelse och respekt för toppolitiker och en förmåga att se människan bakom politikerrollen.
Och om det finns ytterligare någon lärdom att dra av Annie Lööfs ledighet, som blev längre än tänkt, så är det att partiledaren är långt ifrån alltid avgörande för ett partis funktionssätt.
Det som kännetecknat Centern med Lööf, utan Lööf och med Anders W Jonsson som vikarie, och åter med Lööf är kontinuitet. Partiet har drivit sina frågor, coronakrishanterat i januariformatet, hållit ställningarna i den parlamentariska migrationskommittén, gått in i budgetförhandlingar och legat stabilt i opinionen, som om Lööfs frånvaro var en icke-fråga.
Tillbaka i tjänst har Lööf upprepat att dörren till SD är stängd och nyckeln slängd. Hon har även presenterat en rad förslag för återstart av Sverige.
Förslagen är ekonomisk centerpolitik att känna igen men även att kritisera. Samma gamla hammare slår in nya spikar. Samma skatteavdragspolitik som Centern alltid för fram ska denna gång få de ekonomiska hjulen att snurra efter pandemikollapsen. Det är sänkta arbetsgivaravgifter för unga, sänkt inkomstskatt, höjt ROT-avdrag och skattereduktion för investeringar som utgör lejonparten av paketet.
”Att stimulera ekonomin via skattesänkningar är en väl beprövad och effektiv metod”, skriver partiet i en nyckelmening. Så är det inte riktigt. Det beror på vilka skatter och vilka åtgärder man jämför med.
När det kommer till inkomstskatter är lättnader för personer med de lägsta inkomsterna god ekonomistimulans, eftersom i princip hela summan går till konsumtion. Men samma effekt får man med höjd a-kassa, medan Centerns skattesänkningsförslag även riktar sig till folk med något högre inkomster.
Sänkta arbetsgivaravgifter för unga är av tidigare erfarenheter en dyr åtgärd sett till det antal jobb det skapar, bland annat för att sänkningen även omfattar dem som redan har jobb. Träffsäkerheten är låg. Coronakrisen är heller inte en kostnadskris, där alla arbetsgivare behöver skattelättnader.
Höjt ROT-avdrag kan ha en stimulanseffekt. Problemet är att sådana sänkningar tenderar att bli mer än tillfälliga och stökar till helheten i skattesystemet.
Och det är ett allvarligt bekymmer. Centern ställer sig i raden av partier som fokuserar uteslutande på skattesänkningar utan att ägna en tanke åt vilka skatter som kan höjas utan att försvåra återhämtningen. Om Sverige följer det receptet riskerar 2021 att bli ett förlorat år för den skattereform som S, MP, C och L har sagt de vill genomföra.