Dagens tågstation ser ut bli kvar i årtionden.
I höstas fanns en nyhetsartikel i tidningen om att planerna på ett nytt resecentrum för Eskilstuna pausades på grund av resursbrist. Det är inget litet projekt som har lagts på is.
I en tidigare intervju menade kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) att det nya resecentret skulle bli ett av Eskilstunas dyraste, mest avancerade och omfattande projekt någonsin. Detta som ett svar på att tågresenärer var missnöjda med att det var alldeles för trångt i dagens tågstation.
Det ska bli 700 meter ytterligare spår, fler perronger, bättre pendlingsparkering samt smidig angöring med buss, taxi och cykel. Handel och service behövs i moderna resecentra.
Stora ambitioner, men nu är det stopp. Andra kommunala planer har företräde, eftersom Eskilstuna inte ingår i den nationella eller regionala planen för infrastruktursatsningar. Utan statliga pengar blir det alldeles för dyrt att genomföra det nya resecentret.
Jimmy Jansson tror att projektet ligger många tiotals år framåt i tiden. Det låter inte uppmuntrande för alla som i dag trängs i väntsalen på centralstationen. I synnerhet i jämförelse med Strängnäs, som fått en ny station.
Eskilstuna kan ta lärdom – och varning – av grannstaden Västerås, där jag i många år var ledarskribent på VLT. Stationsfrågan var där en riktig långbänk. Utmaningarna är desamma, snabbt växande tågpendling och otillräckliga tågstationer.
Västerås gjorde redan på 1990-talet ett försök att bygga en bättre station. Det blev en "skvader", efter politiska konflikter. Den gamla fasaden behölls på ena sidan av det flyttade stationshuset, men inte på den andra. En inglasad gång byggdes över perrongerna, men ingen var riktig nöjd med resultatet.
Det kan vara trångt på tågen till Västerås.
Det togs nya tag, ett bättre resecentrum skulle tas fram. Jämförelser gjordes med den nya stationen i Uppsala. Där finns en bred tunnel under spåren. Det blev kritik mot tunnlar för att de kunde uppfattas som obehagliga, särskilt för kvinnor. Samtidigt ansågs det viktigt att kunna cykla genom stationsområdet. Resultatet blev en gång- och cykelbana över spåren, kompletterat med ett spektakulärt "guldtak" för att "sätta Västerås på kartan." 10 000 nya bostäder och 15 000 nya bostäder planeras inom en kilometer från resecentrumet.
Åren gick, debatten var intensiv. Det fanns förslag om att dra ned spåren i en tunnel, eller på slutet ett moderatstött förslag om att höja upp spåren och låta gång- och cykelbanan gå under i markhöjd. Några tyckte inte att stationen behövde ligga centralt, utan kunde flyttas utanför stadskärnan med snabba förbindelser in till centrum. Det varnades för att satsningen skulle bli dyr för skattebetalarna.
Efter 16 års debatt och planerande fattade fullmäktiges majoritet beslut om en ny detaljplan så att arbetet kan börja. M och SD röstade emot. Västerås har också köpt ut statliga Jernhusen, som likt i Eskilstuna ägde stationshuset. När bygget är klart ska byggnaden säljas tillbaka till Jernhusen, vilket ger kommunen större rådrum men också större riskexponering.
Så ska Västerås nya resecentrum se ut.
Västerås är inte heller med i den nationella planen, och utan statliga pengar får det mesta skjutas på framtiden. Förhoppningen är att projektet kommer in i planen för 2026. Föreningen TIM-pendlare har oroat sig för vad som händer om de statliga pengarna dröjer – och för vad som händer under byggnadstiden. En alternativ plan med en mindre ambitiös utbyggnad kan krävas.
Det är en viktig synpunkt. Tågtrafiken har ökat kraftigt, och förväntas fortsätta att öka. Men de flesta resenärerna är pendlare som inte vill tillbringa tid på stationen. Därför kan det vara bättre att göra en mer försiktig utbyggnad som kan gå snabbare än att vänta på att de mer storslagna planerna kan bli av.
Västerås har ändå till slut kommit fram till ett beslut, även om frågetecken återstår. Eskilstuna har däremot längre kvar att gå. För pendlarna blir det besvärligt om dagens trånga station med få sittplatser skulle bestå i årtionden, vilket enligt Jimmy Jansson riskerar att bli fallet.
Sedan går det inte att komma ifrån att det i dag även är många pendlare som har behövt vänta på stationen. Orsaken har varit de många försenade eller inställda tågen. Skulle tågen hålla tiderna bättre skulle det bli mindre trångt och besvärligt på stationerna.
Det skulle i sig även minska kraven på hur stor kapacitet nya resecentra behöver.