På ytan ser det ut som om Turkiet fått mycket i förhandlingarna och att Sveriges Nato-ansökan inte längre blockeras av Turkiet. Dokumentet som utrikesministrarna från de tre staterna, Turkiet, Sverige och Finland – skrev under i Madrid är en studie i diplomatisk tvetydighet. Det kan tjäna statsnyttan och säkerhetspolitiken, eftersom det inte medför en del av det som texten vid en första läsning kan ge intryck av.

Hemma i Turkiet beskrivs avtalet i de mot regeringen följsamma nyhetsmedierna som en seger för Recep Tayyip Erdoğan. Samtidigt finns det skäl att vara skeptisk till sådant som en regim av denna sort säger. Nästa år är det val i landet – att visa styrka internationellt är ett sätt för regeringen där att stärka sin ställning även inrikespolitiskt.

Men för den delen saknas det inte punkter i Madridpappret som behöver granskas och värderas kritiskt. Den här sortens dokument är utformade för att vara luddiga. Och även nu är det oklart hur sakerna ska omsättas i praktiken. Lösryckta ur sammanhanget är flera punkter i avtalet – och andra önskemål från Erdogan och hans anhängare – på kollisionskurs med rättsstaterna i Sverige och Finland och grundlagsskyddad fri opinionsbildning och fritt föreningsliv.

Sveriges regering har dock gjort klart att avtalet inte påverkar det humanitära bistånd som riktas till de kurdiskkontrollerade områdena i Syrien. Kurderna där, tillsammans med det amerikanska flygvapnet, kämpade ner IS i Syrien och Irak. De håller även IS-terrorister – några av dem födda eller uppvuxna i Sverige och Europa – fängslade. Detta bör de få stöd för. Föreningar i Sverige väljer dessutom själva, inom våra lagars ram, vilka verksamheter i Turkiet och Syrien de ska vara positiva till. Deras åsikter och opinionsbildning kan inte regeringen diktera.

Turkiets krav på utlämning av en del turkiska medborgare boende i Sverige är också en anstötlig sak. Det är svårt att se hur dessa vidlyftiga önskemål skulle kunna bli verklighet. Erdogan kan skicka hur många och hur långa listor han vill – på dem han vill ska utvisas till honom. Men i Sverige sker inte utlämning utan prövning i domstol. För att utlämning ska bli aktuell krävs ett ja där, och även efter det kan regeringen säga nej. Svenska medborgare får inte utlämnas, inte heller sådana som påstås ha begått politiska "brott" i Turkiet. Härskaren i Ankara kan inte göra mycket för att fler ska utlämnas till Turkiet.

Det finns också andra saker att säga om dokumentet. Turkiet är en falsk demokrati, pressfriheten är i hög grad undertryckt och många av regeringens kritiker fängslade. Trots detta skriver regimen där, även i utrikesministrarnas dokument, under på att följa de värderingar som Natoländerna förbundit sig att dela. Det vill säga att beskydda principer om människors frihet, demokrati och rättsstatens principer. Samtliga är saker i Turkiet som Erdoğan och hans kompanjoner monterat ner. 

Allt är inte heller klappat och klart. Beslut om Nato-ansökan ska tas i alla medlemmars parlament. Om fler länder än Turkiet behöver pressas av USA för att inte krångla återstår att se.