Det kommer att ta tid för Joe Biden, som på onsdagen tillträdde som USA:s president, att reparera alla de skador som Donald Trump har lämnat efter sig. En del av dem kommer sannolikt att bli bestående under årtionden. Miljoner amerikaner kommer att leva kvar i den alternativa konspiratoriska verklighet som Trump har varit med om att skapa. Bidens många ord om försoning och enighet i installationstalet var bara de första stegen på en mycket lång väg.
USA:s anseende är skadat. Trumps ovilja att erkänna sitt valnederlag, hans försök till valfusk och hans uppvigling av en pöbel har få motstycken – om ens något – i den demokratiska världen i modern tid.
Efterspelet med riksrätt och andra rättsprocesser för Trump, hans omgivning och anhängare är nödvändig. Brottslingar ska rannsakas och dömas. Men på kort sikt kan det öka konfliktnivån.
Stora svårigheter kvarstår även i utrikespolitiken, den del av det amerikanska presidentskapet som betyder mest för omvärlden. Många av den förre presidentens utrikesbeslut har ändrat spelplanen på ett sätt som gör det svårt för efterträdaren att ställa saker till rätta.
Ett par beslut går dock snabbt att enkelt att vända. För att återansluta USA till Parisavtalet om klimatet räcker det med en så kallad exekutiv order från presidenten. Samma procedur stoppar USA:s utträde från Världshälsoorganisationen, WHO, som Trump hade schemalagt till 6 juni i år. Joe Biden har lovat att göra båda delarna.
Presidenten kommer även att häva Trumps inresestopp från sju länder: Iran, Libyen, Somalia, Syrien, Jemen, Nordkorea och Venezuela. Framför allt kan vi räkna med att Biden inte kommer att upprepa något liknande och lika godtyckligt under sin presidenttid.
I säkerhetspolitiken kommer USA:s band till europeiska allierade att stärkas, delvis utan att Biden behöver göra något alls. Det räcker för honom att inte vara Trump som gärna hotade, förolämpade och höll sina kollegor i Europa i ovisshet om sina avsikter.
Mer konkret kommer Biden med största sannolikhet att stoppa Trumps kraftiga minskning av USA:s militära styrkor i Tyskland. Förhoppningsvis blir det även en ökning av antalet amerikanska soldater i Natos roterande trupper i Polen, Litauen, Lettland och Estland, som placerades ut efter Rysslands ockupation av Krim 2014 och fungerar som avskräckning.
USA:s krav på att européerna ska öka sitt bidrag till Nato kommer att bestå. Men de kommer inte att framföras i form av utpressning där amerikansk truppnärvaro i Europa villkoras och äventyrar europeisk säkerhet.
Europas ledare har samtidigt fått sig en läxa. Till skillnad mot tidigare föreställningar vet de nu att den särskilda europeisk-amerikanska relationen inte är starkare än idéer om självtillräcklighet i huvudet på en person som USA:s väljare kan välja till sin president.
Det gjorde de för fyra år sedan. Men inte denna gång. Nu har USA fått en ny chans att bli ett bättre land och bidra till att göra världen lite bättre.