Satsning på skolan. När rikspolitiker tar dessa ord i sin mun betyder det i regel ett förslag som utmynnar i ett riktat statsbidrag. Nya politiska löften ger nya bidrag.
En del av bidragen försvinner efter hand – vilket i sig kan vara bekymmersamt – men den sammanlagda effekten blir att säcken av riktade bidrag fylls på. I dag uppgår de till omkring 20 miljarder kronor bara till skolan, fördelade på ett 70-tal olika bidrag för allt från digitalisering av undervisningen till särskilda lönelyft för lärare.
Och det är inte bara skolan som staten är med och finansierar på detta sätt. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner är nära 40 procent av de sammanlagda statsbidragen till kommunerna riktade.
Varje bidragsändamål kan förefalla angeläget. Men sammantaget skapar det en hel del problem som har belysts genom åren. Riksrevisionen gjorde 2017 en genomgång av de riktade statsbidragen till skolan med nedslående slutsatser:
De många bidragen splittrar skolverksamheten, skapar kortsiktig bidragsjakt och försvårar långsiktig planering. Eftersom varje bidrag måste sökas hos staten behöver skolhuvudmännen bygga upp en administrativ apparat som i praktiken slukar en stor del av bidragspengarna. Bidragsdjungeln missgynnar särskilt små huvudmän och gör att de som kanske behöver pengarna mest får minst av dem. Ett par bidragsmiljarder per år söks inte alls utan fryser inne.
Riksrevisionen föreslog bland annat att de riktade bidragen skulle ersättas med en bidragspott (bidragsram) som skolhuvudmännen kan söka pengar ur för lokala insatser. Pottens storlek ska bestämmas av elevantalet och eventuellt socioekonomiska förutsättningar.
Sedan rapporten publicerades har S-MP-regeringen lovat att minska mängden riktade bidrag men väldigt lite har hänt. Nu har dock Centerpartiet plockat upp frågan. På onsdagens DN Debatt föreslår vikarierande partiledare Anders W Jonsson i stort sett samma sak som Riksrevisionen.
Centern vill under mandatperioden göra om hälften av skolans riktade statsbidrag till generella bidrag och resten till ett brett bidrag för skolutveckling, utifrån lokala behov, som skolhuvudmännen kan söka.
Initiativet är välkommet, särskilt mot bakgrund av den senaste tidens politiska strid om vem som vill ge mest pengar till kommuner och regioner, och betala ut dem snabbast. Problemet med de riktade statsbidragen visar att den politiska uppgiften inte bara handlar om pengasäckens storlek utan även om fördelningsmetod. Om att använda befintliga medel smartare, slösa mindre.