Människor kan inte förväntas lämna sin tro hemma när de går till jobb eller skola. Det måste vara möjligt att praktisera den i vardagen. Detta är friheter som vissa beslutsfattare i kommunförvaltning och politik bör hålla högre, än vad de gör i dag.
Runt om i Sverige finns det kommuner som tolkar skollagen på ett sådant vis att det blir verkligt svårt att bedriva friskola med konfessionell inriktning. Måltidsböner, religiösa barnsånger och en del andra andliga uttrycksformer anses ofta inkräkta på undervisning. Senast i Sörmland var det Flens barn-, utbildnings- och kulturförvaltning (BUK) som synat och kritiserat den kristna förskolan Åliden. Kommunförvaltningen hotade då med vite om 10 000 kronor.
Men förvaltningsrätten i Linköping hävde nyligen beslutet. Det gick att läsa i tidningen i veckan. Rätten har dragit slutsatsen att Flensförvaltningen inte kunnat visa på vilka brister förskolan ska åtgärda. Underlaget är tunt och oklart, i huvudsak uppgifter från friskolans hemsida och enstaka utdrag från verksamhetsplan. Ska vite vara aktuellt krävs det att kommunen gör klart i vilka delar skolan bryter mot lagar och regler, så att skolledningen får en verklig chans att ta itu med problemen. Förvaltningsrätten anser att Flens kommun inte gjort detta.
Förvisso kan kommunen överklaga domen. Men den har skäl att tänka om. När friskolor, oavsett inriktning, brister i att bedriva saklig undervisning bör de kritiseras och tillrättavisas. Men då måste underlaget vara bättre än det som än så länge presenterats. Iakttagelsen att det på skolans hemsida står att verksamheten bedrivs i kristen anda kan inte vara nog. Anser BUK-förvaltningen fortfarande att Ålidens förskola brister i sitt samhällsviktiga uppdrag får de helt enkelt skärpa sina argument.
Flenförvaltningen och många andra kommuner som gjort samma tolkning av skollagen, behöver ändra sin inställning till religionens plats i skolan. Religiösa sånger och böner i samband med måltid är inget att vara rädd för. Surrar kommuner sig fast vid en sådan tolkning finns det snart inte många fler sätt kvar att uttrycka sin tro i skolvardagen på. Men på grund av det bristfälliga underlaget från förvaltningen har rätten inte synat kommunens lagtolkning.
För det är möjligt att göra en annan tolkning av skollagen. I förarbetena till dagens lag görs det klart att friskolor ska få hålla i andakter, böner vid måltider och morgonsamlingar. Detta behöver uppenbarligen förtydligas. Att regeringen nyligen lagt fram förslag i sådan riktning är därför välkommet. Kommuner som går åt motsatt håll i förhållande till lagstiftarnas avsikter behöver förklara sig.