Om man är ovanligt trött eller har svårt att koncentrera sig kan det vara läge att kolla sina järnvärden.
Fler än var tredje tjej i gymnasiet (38 procent) har enligt en ny studie från Lunds universitet järnbrist. Det är en brist som drabbar många kvinnor, men just tonåringar är extra utsatta, eftersom de behöver extra mycket järn under tillväxtspurten. Samtidigt förlorar de, till skillnad från killar, järn varje månad genom sin mens.
Alla får heller inte tillräckligt mycket järn via kosten. Studien från Lund visar att det extra svårt för vegetarianer och veganer. Nästan 70 procent av dem som inte äter kött hade järnbrist. Bland dem som äter kött hade 30 procent brist på järn.
Därmed inte sagt att alla unga ska börja äta kött. Men de som inte gör det behöver tänka extra mycket på vad de stoppar i sig. Inte minst eftersom kroppen har svårare att ta upp det järn som kommer från växtriket.
Mildare järnbrist behöver inte ge några symptom alls. Men järnbrist kan i värsta fall leda till järnbristanemi (blodbrist). Vanliga symtom är då: trötthet och orkeslöshet, svårigheter att koncentrera sig, yrsel, hjärtklappning, huvudvärk eller öronsus.
Det är väl känt sedan länge att många tonårstjejer lider av järnbrist. En studie utförd i Göteborg visade exempelvis att 37 procent av de undersökta 15–16-åriga tjejerna led av järnbrist 1994. När forskarna mätte igen år 2000 hade andelen ökat till 45 procent.
Med tanke på hur många det är som drabbas år efter år är det märkligt att vi inte pratar mer om järnbrist och hur den påverkar kvinnor.
För det går att motverka både järn- och blodbrist.
Fullkorn, och baljväxter som bönor, ärtor och linser innehåller järn. Men för att maximera upptaget gäller det att kombinera maten rätt. C-vitamin och syror, exempelvis surkål, kimchi eller surdegsbröd ökar järnupptaget om man äter dem samtidigt som den järnrika maten. Kaffe och te minskar däremot upptaget.
Den som misstänker att den lider av bristen behöver vända sig till sin vårdcentral. Via blodprov går det att få reda på hur allvarlig bristen är och hur den bäst kan behandlas. Det kan räcka med att man ställer om sin kost, men det kan också krävas extra tillskott av järn. För en grupp tjejer med riklig mens kan exempelvis ett preventivmedel som minskar mensblödningarna vara en långsiktig behandlingsmetod.
Forskarna bakom studien i Lund vill även hjälpa skolhälsovården genom att utveckla en screeningmetod som kan upptäcka gymnasietjejer i riskzonen.
Det är utmärkt, men frågan är varför en sådan metod inte redan finns, när fler än var tredje tonårstjej är drabbad?