Även Försvarsmakten har nu pekat på svagheter i infrastrukturen för tunga transporter. Där är det på några års sikt mycket som fattas.
Danmark och Tyskland bygger till sist en modern järnvägsförbindelse från Öresundsregionen ned mot Hamburg. Den ökar kapaciteten avsevärt för både gods- och persontrafik. Men då blir också problemen med för få spår upp mot Mälardalen, Göteborgsområdet och Norge mer påträngande.
I andra änden av landet är stora industriprojekt under uppbyggnad. Näringslivet i en rad industriorter i Väster- och Norrbotten kommer att behöva bättre kommunikationer. Läget där är dock att den planerade nya banan från Umeå via Skellefteå till Luleå-Boden-regionen bara är byggd till en väldigt liten del.
Därtill finns kapacitetsbrist på Malmbanan, från gruvorna ned till Boden och Luleå. Professor John Hassler tar upp även detta i sin åtgärdslista för klimatpolitiken, som regeringen uppdrog åt honom att göra. Utbyggd infrastruktur i norra Sverige har, skriver han ”avgörande betydelse för att Sverige ska kunna behålla och utveckla norra Sveriges industriella bas. Särskilt en utbyggnad av malmbanan är akut, … utarbetade planer behöver verkställas snarast.”
Till det kommer Försvarsmaktens behov och våra Natoallierades förmåga att snabbt kunna få fram resurser västerifrån till Finland och de baltiska länderna. Transportkapaciteten från norska och västsvenska hamnar kan då i kärva lägen få stor betydelse. Bristerna hos järnvägarna från Trondheim och från Osloområdet genom Värmland är inte de enda.
Fortifikationsverket i Eskilstuna bygger upp en Natoenhet. Inte bara militära och andra myndigheter som direkt hör till totalförsvaret behöver, i det här internationella och miljömässiga läget, ställa in sig på nya investerings- och personalbehov. Det öppnar också intressanta perspektiv för studier, yrkesval och ibland omskolning till nya yrken.
Problembilden är delvis likartad för tunga infrastrukturinvesteringar i transporter och de brådskande förstärkningarna av kraftledningsnät och kraftverkskapacitet. Ska företag våga satsa på att etablera sig i nya regioner och rekrytera personal från andra håll blir det en stor fördel om Trafikverket, Svenska Kraftnät och flera andra aktörer är trovärdiga i att ha uthålliga och något så när jämna investeringsprogram. De ska kunna verkställas förhållandevis snabbt, men utan att bli onödigt ryckiga.
Förtroendeskapande finansiering, snabbare planprocesser och helst även bred politisk uppslutning kan då underlätta mycket. Efter en tid då de större järnvägsinvesteringarna mest gjorts här i Mälardalen och andra storstadslän kan det nu mer en tyngdpunkt i söder och en annan i Norrland. För detta bör det gå att få stor förståelse, i vart fall om det går att övervinna viljan på sina håll att framför allt skydda passagerarflyget och dieselbilarna.
Men det behöver också hända något väsentligt med skolornas och den högre utbildningens roll i kompetensförsörjningen – något att tänka på även vid Mälardalens universitet.
En sådan sak som högspänningselektriker – både montörer och civilingenjörer – kan bli ett både nationalekonomiskt och säkerhetspolitiskt problem. Både nybyggnation och reparationsförmåga vid sabotage eller krigshandlingar kommer att kräva en beredskap. Den kan bara klaras om fler väljer de studieämnen och yrken som behövs där.