För många elever väntar nu veckor av sommarlov fria från måsten och läxor. Men det gäller inte alla.
För elever i åttan och nian – som riskerar att bli eller som inte har blivit behöriga till ett nationellt yrkesprogram – kan en tids lovskola vänta.
Och det är alltför många elever som inte klarar målen. Ungefär 15 procent av Sveriges niondeklassare lämnade nyligen grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det motsvarar över 17 000 barn, konstaterar tre forskare som är knutna till ”Center for Educational Leadership and Excellence” på Handelshögskolan i Stockholm.
Årets skolstatistik är ännu inte tillgänglig, Men förra året var 16 procent av eleverna som gick nian i Eskilstuna inte behöriga till gymnasiets yrkesprogram. Motsvarande siffra för Strängnäs var 13 procent och Flen 27 procent.
Men denna statistik säger inte allt. Mellan 2022 och 2023 ökade exempelvis andelen behöriga elever med fem procentenheter i Strängnäs. Skillnaderna mellan skolorna är dessutom stora. I vissa skolor är nästan alla elever behöriga, i andra betydligt färre.
Resultaten behöver förbättras i de underpresterande skolorna – men går det?
Det är en fråga som de tre forskarna på Handelshögskolan tittat närmare på.
De har nyligen publicerat en studie, i vilken samtliga högstadieskolor i Sverige åren 2008 till 2019 har granskats i syfte att hitta förklaringar för hur underpresterande skolor kan vända utvecklingen.
Den goda nyheten är att det går. Men – som det ibland kan framstå i skoldebatten – finns det inte en universallösning som kan lösa samtliga skolors problem.
Varje skola har sina utmaningar och de skiljer sig åt beroende på om det rör sig om små byskolor, stora innerstadsskolor eller skolor i socioekonomiskt utsatta områden.
I sin studie kan de tre forskarna visa att drygt en tiondel av skolorna (42 stycken) som tillhörde ”den svagaste fjärdedelen” (369 skolor) lyckades vända utvecklingen och uppnå en fullgod nivå. Vägen dit skilde sig åt. Skolorna hittade sin unika kombination av åtgärder som fungerade för dem.
Forskarna understryker att alla skolor inte behöver göra allt på en gång för att lyckas.
Tvärtom finns en risk att alltför många rekommenderade åtgärder kan bidra till att förvirra snarare än att hjälpa specifika skolor.
Samtidigt framhåller forskarna tre framgångsfaktorer som är extra viktiga – även om skolorna inte behöver uppfylla samtliga för att vända utvecklingen.
Den första kallar de gräsrotsvägen. Lärarna intensifierar sitt samarbete och rektorn lägger större vikt vid elevresultat. Den andra handlar om toppstyrning. Huvudmannen stödjer skolan genom uppföljning och resultatanalys och rektorn engagerar sig mer i elevernas lärande. Den tredje faktorn är en väg där huvudmannen förbättrar sitt systematiska kvalitetsarbete och lärarna höjer sina förväntningar på eleverna.
För den som hänger med i skoldebatten är det här inga revolutionerande slutsatser. Det som snarare är intressant med den här studien är frånvaron av pekpinnar och säkra svar, som så ofta präglar debatten. Men också hoppet studien ger; att utvecklingen går att vända på om man låter tusen blommor blomma.