Förslag om det som så ofta missvisande kallas ”gårdsförsäljning” bör förbli papper i pärm. Men alkohollobbyn och dess bundsförvanter i riksdagen kommer göra vad de kan för att det ska bli verklighet. De förslag på att tillåta ”gårdsförsäljning” som lades fram nu i veckan går dessa intressen till mötes.

I utredningen har fokus varit mer ”hur” privat alkoholförsäljning ska tillåtas och mindre ”om” det är lämpligt. Så ser beställningsjobbet ut och svaret blir därefter. Centerpartiet som varit det riksdagsparti som drivit frågan hårdast är nöjt. Slutsatsen är att det är möjligt att kombinera gårdsförsäljning och alkoholmonopolet utan att bryta mot EU-rätten.

Tidigare utredningar har kommit fram till det motsatta. Då har man konstaterat att en sådan ordning skulle leda till att utländska alkoholbolag diskrimineras och utestängs från den svenska marknaden. Men nu är det en annan melodi.

Den särskilda utredaren Elisabeth Nilsson föreslår att försäljningen knyts till besöksnäringen och hålls begränsad. Småskaliga producenter ska få sälja sin egengjorda sprit, öl, vin, cider i samband med studiebesök på fabrik eller vingård. Till person och besök ska det få säljas max 0,7 liter sprit, 3 liter vin eller öl. Utredningens slutsats är att en sådan reglering skulle tillåtas av EU-domstolen. 

Samtidigt finns inga garantier, vilket också skrivs i utredningen. EU-domstolen kan se sådana regler som handelshinder och underkänna dem. Vägen framåt blir då oviss. Möjligheterna att rulla tillbaka en sådan reform är inte nödvändigtvis så stora som utredningen låter påskina. Risken är i stället att det svenska alkoholmonopolet utmanas i EU-domstol. Det är helt enkelt inte värt det.

Utredningen beräknar att förslagen kommer leda till en liten ökning av alkoholkonsumtionen men ”bedöms inte märkbart påverka folkhälsan”. Så kan det vara. Samtidigt föreslås inga begränsningar om var alkoholförsäljningen ska få göras annat än att det ska vara i anslutning till tillverkningen. Det är alltså inte frågan om landsbygd, utan minst lika mycket stad där mycket jäsning och bränning sker. Det finns inte heller något tak om hur många aktörer som bör få etablera sig inom ett visst geografiskt område. Så länge tillverkningen sker på plats kan butik efter butik i praktiken öppna upp lite var som helst.

Detta kommer innebära ökad tillgång på alkohol. Särskilt där det finns många tillverkare. Med det ökar konsumtionen. Och med det följer social utslagning. Oavsett vilka intentioner småskaliga tillverkare har av att börja sälja sina varor. Och vad hindrar större bolag från att öppna mindre fabriker och med det försäljning i centrala delar av städer?

De som talar sig varma om vinodlare på landsbygden bör fundera en gång till. Alkohollobbyns mål är att luckra upp det svenska alkoholmonopolet. Varför skulle annars stora alkoholbolag plöja ner mängder med pengar i denna fråga?