Detta stöd har pågått genom hela det blodiga Syrienkriget, där alla sidor begår krigsbrott och övergrepp. Men Assads och Rysslands militära kapacitet och beskjutningen av civila från luften och med artilleri har gjort att de, när det gäller omfattningen, blivit värst.
Putins Kreml bör, tillsammans med Iran, i dag anses fullt ut dela det folkrättsliga och det politiska ansvaret för den hänsynslösa krigföringen i Syrien.
För att krossa upprorsrörelser mot regimen har tunga vapen satts in för att slå sönder städer och stadsdelar där de upprorsmännen har sina fästen. Stora områden har helt eller delvis lagts i ruiner. Krigföringen har riktats mot civilbefolkningen. Det är detta som pågått och pågår i Aleppo, liksom på en rad andra håll.
Det har hela tiden skett med ryskt stöd, men efter den ryska militära interventionen, när stridsflyg stationerades i Syrien, har mycket av bombningarna utförts av ryska plan.
För ett par veckor sedan baserades ryskt strategiskt bombflyg på en bas norr om staden Hamadan, knappt 30 mil sydväst om Teheran. Planen som skickades dit var Tupolev M22-M, som även användes i det uppmärksammade skenanfall mot två mål i Sverige som utfördes som påtryckning mot regeringen i Stockholm under en påskhelg för ett par år sedan.
Från basen i Iran anfölls upprorsrörelser på minst tre håll i Syrien, bland annat i Aleppoområdet, där det är helt andra organisationer än IS/Daesh som är Damaskusregimens främsta motståndare. Baseringen i Iran var tillfällig, visade det sig, men kan återupptas. Den belyser graden av samverkan för att hjälpa Assadregimen att krossa så mycket som möjligt av motståndet.
Men tyngre väger dels den samlade karaktären av dels de ryska flygbombningarna, dels det konsekventa understödet till Assadregimens stridsmetoder och omfattande bruk av tortyr för att krossa oppositionen.
Länder med avancerad teknik kan numera precisionsbeskjuta mål från luften, på ett helt annat sätt än för bara några årtionden sedan, och det har blivit möjligt att långt mer än tidigare begränsa skadorna för civila och för anläggningar vid sidan av målet. Ryssland har en del sådana mer moderna vapen, men de bomber som de fäller i kriget i Syrien är till stor del av äldre modell. Det är klasar av bomber som faller som mattor mot och omkring mål.
Det har dessutom skett en rad anfall med clustervapen laddade med fosforbomber som sätter eld på allt som i närheten av nedslagsplatsen. Sådan bombning har drabbat belägrade städer, och har dokumenterats av bland annat Human Rights Watch. Sverige hör till en rad länder som officiellt kritiserat denna brandbombning.
Den syriska regimen, understödd från Kreml, har också systematiskt angripit bostadsområden och sjukvårdsinrättningar med oljefatsbomber.
Detta är tunnor med sprängämnen släppta mot civila mål från helikoptrar.
Denna flygkrigföring har, till och med i Mellanöstern, ytterst få motsvarigheter de senaste 30 åren, trots en rad krig under dessa år. Den koalition ledd av Saudi-Arabien, som deltar i Jemens inbördeskrig har bombat med stora civila offer. Men i övrigt måste man gå tillbaka till Saddam Husseins stridsgasbombningar av kurdiska städer och byar för att finna något i klass med Assadregimens och Rysslands omfattande luftangrepp för att krossa civila bostadskvarter.
Det har varit bristande nyhetsrapportering och en anmärkningsvärt lågmäld debatt om Kremls metoder och Kremls ansvar för flygangrepp och andra övergrepp från Assadregimens sida.
Detta är dock så allvarligt att det hör till bilden när det gäller vägvalet om ytterligare ekonomiska sanktioner mot Ryssland från USA och EU. Angreppen mot Ukraina är inte det enda skälet för att fortsätta och ha beredskap att utvidga dessa sanktioner.