Det är med bidragsärenden som med så mycket annat i en demokratisk rättsstat. De ska handläggas objektivt. Avslagsbeslut ska ha sin grund i regler och sakskäl, inte i löst tyckande eller i godtycklig särbehandling av sökande.
Detta har nu åsidosatts av en politisk majoritet i Eskilstuna kommun.
2008 blev Ibn Rushd ett statsbidragsberättigat studieförbund. Snart därefter fick förbundet kommunalt bidrag i Eskilstuna, som har betalats ut fram till nu.
Även inför årets beslut på kultur- och fritidsnämndens aprilsammanträde föreslog förvaltningens tjänstemän utbetalning av knappt 85 000 kronor. Så blev det inte. På initiativ av SD blev det först återremiss och sedan avslag.
Förvaltningen, som ville säga ja, lutade sig tungt mot den granskning av studieförbundet som gjordes häromåret på uppdrag av Folkbildningsrådet. Det är ett organ som delar ut statsbidrag till studieförbunden och har Sveriges Kommuner och Regioner bland sina medlemmar.
Granskningen var en reaktion på anklagelser mot Ibn Rushd om antisemitism, homofobi, stöd till terror, könsdiskriminering och annan antidemokrati. Förbundet och dess medlemsorganisationer hade bland annat bjudit in föreläsare som har hela eller delar av denna åsiktspalett, men avbokat dem efter kritik.
Utredningsuppdraget gavs 2018 till Erik Amnå, professor emeritus i statskunskap vid Örebro universitet, statlig demokratiutredare och mångårig förtroendevald inom en församling i Missionsförbundet, numera Equmeniakyrkan. Han fick i uppdrag att ”studera studieförbundets verksamhet i förhållande till statsbidragets ändamål och Folkbildningsrådets demokrativillkor”.
Amnå hade en del kritik mot Ibn Rushd. De viktigaste punkterna var att förbundet undvek vissa ämnen som antisemitism och homofobi samt att makten över verksamheten var begränsad till ett mindre, och mansdominerat, nätverk. Han lyfte samtidigt fram att Ibn Rushd fyller en viktig funktion i folkbildningen, bland annat genom sin förmåga att nå marginaliserade grupper, som utrikesfödda lågutbildade kvinnor.
Utredarens slutsats var att Ibn Rushd har en del att jobba med men att förbundet inte har använt statsbidraget på ett felaktigt sätt. Folkbildningsrådet beslutade därför att fortsätta betala ut stödet.
”Vad är det som gör att Eskilstuna kommun nu höjer sig över beslut taget av statens förlängda arm Folkbildningsrådet i frågan om Ibn Rushd?” frågade Länsbildningsförbundet Sörmland i en debattartikel i EK/ST 5 maj, efter nämndens beslut om återremiss.
Länsbildningsförbundet samlar bland annat länets samtliga studieförbund, däribland ABF, Medborgarskolan och Studieförbundet Vuxenskolan. Dess fråga till Eskilstuna kommun var och är befogad. Kultur- och fritidsnämnden behöver inte dela Erik Amnås och Folkbildningsrådets slutsatser. Men kommunpolitikerna måste via konkret och tydlig kritik visa varför de tycker annorlunda.
Det lilla papper som Socialdemokraterna och Moderaterna (med stöd av Centern) presenterade på nämndsammanträdet är allt annat än det. Det är vagt, svepande och allmänt slappt.
Partierna skriver att Ibn Rushd har ifrågasatts ”av riksdagen, statliga myndigheter och media”.
Studieförbundet har ifrågasatts i riksdagen, inte av riksdagen. Ifrågasättandena har allra oftast kommit från SD samt från några andra riksdagsledamöter – i motioner, interpellationer och frågor till statsråd.
I övrigt refererar S och M de kända kritikpunkterna mot studieförbundet och använder formuleringar som ”flera kritiker menar” och ”vi som ledamöter i majoriteten känner”.
Allt utmynnar i avslag och tal om ett eventuellt framtida uppdrag till förvaltningen om ”en mer omfattande utredning” ifall Ibn Rushd väljer att söka kommunalt bidrag för nästa år.
Mer omfattande än vad? Erik Amnås granskning är sannolikt den mest omfattande utredning som någonsin har gjorts av ett studieförbund i Sverige. Och varför har den där grundliga kommunala utredningen inte genomförts nu när nämnden har haft ärendet på bordet?