Körsång innbär gemenskap och glädje för många svenskar.
Förra året hittade Staffanstorps kommun en 740 kvadratmeter stor underjordisk bunker i Eslövs kommun på Hemnet. Staffanstorp slog till och köpte den för 11,5 miljoner kronor. Om det inträffar en kris kan bunkern bland annat användas som kommunens krisledningscentral. (Dagens Samhälle 12/3-24)
I Upplands-Bro har kommundirektören Ida Texell inrett ett eget ”war-room” i sin källare med bland annat kartor, checklistor och förberedda uttalanden. Allt för att hon ska komma i gång med krisledningsarbetet så fort som möjligt om något allvarligt händer i kommunen när hon inte är på jobbet eller av någon anledning inte kan ta sig dit. (Dagens Samhälle 12/3-24)
Det här exemplen från Kommunsverige sticker ut i bruset. Men runt om i landet rustar kommunerna för fullt och de spelar en viktig roll för totalförsvaret. Vad kommunerna gör och hur man ser på sin roll skiljer sig åt. Dels beror det på hur förberedd kommunen redan är, dels var i landet den finns. Vissa kommuner är sett till sitt geografiska läge eller storlek mer utsatta och sårbara än andra. Men alla kommuner behöver dra sitt strå till stacken för att förbättra civilförsvaret.
Eller som Ida Texell i Upplands-Bro uttrycker det: ”Vårt grunduppdrag är att säkra samhället. Att vattnet rinner i kranarna, att ungarna får utbildning, att de äldre mår bra och att försvarsviljan höjs. Därför är det vår förbannade skyldighet att planera och ha framförhållning. Vi kan inte säga att "vi inte såg det komma” när vi vet att det är krig i Europa.”
Risken för ett väpnat angrepp mot Sverige bedöms vara låg. Däremot finns en påtaglig risk för olika former av sabotage, återkommande cyberattacker och desinformationskampanjer som främmande makt ligger bakom. Den här typen av angrepp sker redan mot Sverige.
De konkreta hoten går att ringa in och motverka. Att säkra vattentäkterna mot sabotage. Att ta fram planer för hur skolor och äldreboenden ska kunna fortsätta att fungera om vatten, värme och el försvinner på grund av ett riktat cyberangrepp.
Det kan tyckas vara betydligt svårare för en kommun att försöka höja försvarsviljan bland invånarna. Att bidra till att skapa ett genuint vi som gör att vi kan stå enade och därmed starkare mot de hot som riktas mot landet.
Allt oftare talas det därför om kulturens och föreningslivets roll som enande krafter i samhället. Bland annat under Folk och kultur i förra veckan.
Kulturen och föreningslivet är frågor som kommunerna har stort inflytande över.
Biblioteket är mer än bara böcker. Hit är alla välkomna oavsett om man vill lyssna på en föreläsning, låna en dator eller bara sitta en stund.
Det är kulturen som i mångt och mycket fungerar som ett samlande vi. Det som får oss att förstå vad det är vi ska försvara. Inte genom att försöka övertyga oss genom propaganda, utan att ge oss forum där vi kan samlas och mötas. Där man tillåts tänka fritt och ändå kan hitta det som förenar oss. För det är trots allt mer som förenar än som splittrar oss.
Det är också kulturen i vid bemärkelse som ger andrum, glädje och hopp i svåra tider.
En utställning, här om de vita bussarna, kan bidra till att skapa en vi-känsla.
Det är inte en slump att en nations kulturarv och kulturinstitutioner står högt på listorna över prioriterade mål när ett land attackeras. Förstör man det som är vi som knyter oss samman, undergräver man motståndet – snabbt.
Ska vi öka försvarsviljan behöver vi börja bygga underifrån. Här spelar kommunerna en viktig roll. Genom att göra kulturen, i alla dess former, tillgänglig för fler. Att satsa på föreningslivet där man lär sig jobba mot ett gemensamt mål tillsammans. För kraften i civilsamhället är det som räddar oss den dag när det mesta i samhället slutar att fungera.