Planerna på 270 nya bostäder, bland annat i femvåningshus, upprörde nyligen många besökare på kommunens samrådsmöte i Skogstorp.
Runt om i Eskilstuna, i Kvicksund, i Skogstorp och Kjula, protesterar boende mot planer på nya bostäder, vilket tagits upp i flera artiklar och insändare.
Det handlar dels om själva utformningen: att de nya husen inte passar in i befintlig bebyggelse. Att de är för stora, för höga eller att de kan påverka naturen och det lokala ekosystemet. Det finns också en oro om vem det är som kommer att flytta in i de nya husen. Om det kommer bli mer stök?
Allt detta är vanliga farhågor när nya bostäder planeras.
En inte lika vanlig farhåga förs fram av en av de boende i Kjula i en intervju i tidningen: ”vilka 350–450 personer vill bo här? Kommer det att bli en ökenstad eller?”
I bostadsbristens Sverige hör oro för tomma bostäder inte till vanligheten. Men i Eskilstuna finns inte längre bostadsbrist. Förra året rapporterade kommunen att det finns för många bostäder i staden till länsstyrelsen. I augusti hade enbart kommunens bostadsbolag Kfast 350 tomma lägenheter.
Det finns visserligen förhoppningar om att 2025 blir året när ekonomin förbättras i många hushåll och att fler därför söker nya bostäder. Men man behöver också se till den långsiktiga bilden.
Den prognosticerade befolkningsutvecklingen i Eskilstuna fram till 2033 talar sitt tydliga språk. 2023 bodde 107 468 personer i staden. 2033 beräknas invånarantalet ha ökat till 108 213 personer. Det rör sig alltså om en marginell ökning på tio år.
Samtidigt sker stora demografiska förändringar. Jämfört med 2023 kommer det finnas 10,9 procent färre 0–19-åringar, personerna som är 80 eller äldre ökar med 33,4 procent. 20–66-åringarna blir 1,4 procent fler. De mellan 67 och 79 år ökar under samma period med 4,5 procent.
Slutsatsen som man kan dra av detta är att det kommer att behövas betydligt fler äldreboenden och bostäder som är anpassade för äldres behov och färre förskolor och skolor. Men det innebär även att behovet av nya "vanliga" bostäder minskar. Det gör det också i stora delar av Sverige. SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog varnade därför i höstas kommunerna för risken att det byggs en massa bostäder som ingen vill bo i.
Hon uppmanade kommunerna att agera blixtsnabbt: ”Bygg inte klart och bygg inte ut” sa hon i en intervju i DN (30/9) och pekade på att efterfrågan på bostäder i många städer främst handlar om billiga bostäder som inte är nyproducerade.
Kommunen kan via sin översiktsplan, detaljplan och bygglov påverka nybyggnationen.
Mesta förskola är den tredje förskolan, på kort tid, som föreslås läggas ned i Eskilstuna.
I Eskilstuna stängs nu både förskolor och skolor på grund av att det inte finns tillräckligt många barn. Men när man bygger helt nya bostadsområden behöver kommunen samtidigt planera för fler platser i de nya bostadsområdena. I värsta fall behöver man stänga en förskola i en del av staden och bygga en ny i en annan – utan garanti för att den ska fyllas.
Det är lätt att hålla med Annika Wallenskog som konstaterar:”i stället för att hela tiden syssla med exploatering och bygga förskolor och skolor, borde kommunerna fundera på annat som behöver göras, till exempel att uppdatera sin infrastruktur eller se över fastigheternas skick.”
Det är ett råd de styrande i Eskilstuna bör ta till sig.