Klimatpolitiken har många utmaningar. En är att det är svårt för folk att hålla uppmärksamheten och intresset på avancerade och pågående skeenden länge. För en del är klimatförändringarnas hot alldeles för abstrakta.
Men det är inte fiktion som nu samlar världens ledare i Dubai för FN:s klimatmöte COP28. Ett varmare klimat till följd av mer och mycket koldioxid och metangas i atmosfären är samhällsskadligt. Riskerna för kraftfullare orkaner och pandemier som slår mot liv, hälsa och ekonomi ökar. Högre havsnivåer, ökade risker för översvämningar, högre temperaturer och minskad nederbörd kan få konsekvenser för jordbruk och livsmedelsförsörjning på olika vis på olika håll i världen.
Och tidspressen i klimatomställningen är stor. I FN-rapporten som ligger till grund för årets klimatmöte görs det klart att ambitionerna måste höjas, och det snabbt. De globala utsläppen växte under förra året. 2023 beräknas också bli det varmaste året uppmätts. Den globala medeltemperaturen överskred, tillfälligt, för första gången gränsen 2 grader celsius högre än under förindustriell tid.
Det är då inte lite anmärkningsvärt att mötet hålls i Förenade Arabemiraten – landets ekonomi bygger till stora delar på oljan och har en del stålar att förlora på en omställning från dess klimatskadliga produkter. I alla fall kortsiktigt. Att få grannlandet Saudiarabien och styret i Dubai med på klimattåget är en utmaning – om det ens är görbart.
Den här sortens monarkier med stora oljeintäkter är inte mycket att lita till i internationella sammanhang. De är oftast mest intresserade av att hålla oppositionen på mattan och att tjäna storkovan på oljefaten.
Medvetenheten om allvaret i klimatförändringarna har i många länder inskärpts. Men tyvärr alldeles för ofta mer på pappret än i verkligheten. Särintressen, kortsiktighet och kriser strular fortfarande till den nationella klimatpolitik många länder behöver driva igenom.
Samtidigt går delar av näringslivet före. Flera industrier har insett behovet av omställning till ny icke-fossil energi och metoder med mycket små eller noll utsläpp.
Men ambitionerna i näringsliv bromsas upp av tillståndsprocessor.
I Sörmland har vi bland annat sett hur SSAB:s storelskrävande ljusbågsugn i Oxelösund behöver mycket strömkablar! Oenighet huruvida dessa ledningar ska gå i marken eller luften innehåller viktiga diskussioner om egen- och allmänintressets gränser. Den långa tillstånds- och överklagandeprocessen väcker även frågor hur Sverige ska lyckas dra fram kablar i samma takt som elproduktion och energibehov ökar.
Länders beslut i klimatpolitik kan dock gå i mer än en riktning samtidigt.
I Sverige fattade riksdagen nyligen beslut om nu tillåta byggandet av nya kärnkraftverk på andra platser än där det redan i dag förekommer. Det är ett beslut som kan öppna upp för ny reglerbar energiproduktion som kan leda till att strömmen räcker även kalla dagar utan blåst. Samtidigt måste även elnätets överföringskapacitet, särskilt från norr till söder, öka kraftigt.
Samma dag i riksdagen sänkte riksdagen skatten på bensin och diesel, och kraven på iblandningen av biobränsle minskades även kraftigt. Det riskerar leda till ökade koldioxidutsläpp från transporterna i en tid när de borde krympa. Så ser det ut när man går både dieselkramare och oljedopade och despotier till mötes.