I dag korkar halvkrassliga patienter igen ingångarna till akuten, vilket dels leder till längre väntetider, dels kostar mer än det smakar. Det senare eftersom ett besök på akuten är betydligt dyrare för landstinget än ett enkelt vårdcentralsbesök.
För att råda bot på problemet föreslår landstingspolitikerna i S, C, L och MP att patientavgifterna på länets akutmottagningar ska höjas, medan de slopas helt i primärvården, vilket tidningen skrivit i dagarna. Om det ger avsedd effekt återstår att se, men om det gör det beror det knappast på att människor i allmänhet räknar hundralappar. Särskilt inte eftersom det inte krävs speciellt många turer förrän en barnfamilj eller multisjuk slår i taket för högkostnadsskyddet.
Den stora vinsten med reformen, om den blir verklighet, är snarare signalen: Allt som inte är akut hör hemma på vårdcentralen. Det blir en vädjan till befolkningen om att visa hänsyn, både mot dem som verkligen behöver akutsjukvård och mot inställningen att skattepengar ska läggas där de ger bäst och mest vård per inbetald krona.
Tyvärr krävs det sannolikt mer än en avgiftsväxling för att patienterna frivilligt ska byta väntrum. Den största fördelen med akuten, bortsett ifrån att läkarna och sjuksköterskorna räddar liv, är trots allt att den är tillgänglig dygnet runt. Många kommer att tycka att det är värt några kronor att slippa ringa till vårdcentralen och boka tid, och således även i fortsättningen sätta sig på akuten och vänta på läkaren bredvid människor med brutna armar, häftiga hjärtklappningar och brustna blindtarmar.
Därför är det nödvändigt att åtminstone en del av länets vårdcentraler ser över sina öppettider och drop in-verksamheter. Annars är risken stor att de, trots att de är avgiftsfria, inte upplevs som alternativ.
Dessutom bör vi diskutera vad som händer sedan, när den första kontakten med sjukvården är avslutad. För problemen stannar inte vid att människor checkar in på fel enhet. De fortsätter när patienterna ska flyttas mellan olika vårdformer.
I början av maj visade tidningen Dagens Samhälle att Sörmland är det län i Sverige som har flest överbeläggningar, vilket bland annat beror på att vårdkedjan inte alltid fungerar. När överlämningarna mellan primärvården, sjukhusen och kommunerna brister blir patienter kvar på fel avdelningar, vilket både drabbar dem som inte kommer vidare i systemet och dem som behöver platserna i stället.
Därför måste sjukvårdens mål vara att lotsa de vårdsökande så att varje krona omsätts till bästa möjliga sjukvård på kortast möjliga tid. Ett första steg är att behandla alla patienter på rätt nivå. Inte bara när de skrivs in, utan genom hela vårdkedjan.