Näringslivschefen i Katrineholms kommun, Stefan Toll, har lämnat sin tjänst med ett avgångsvederlag på 18 månadslöner. Oppositionen kritiserar generositeten medan kommunledningen framställer detta som ett odramatiskt steg.

Det heter att man genomför en omorganisation och att Tolls tjänst förändras så pass mycket att det behövs en annan person där. Och hans anställningsvillkor var sådana att detta blev utgången – utan anställningsskydd är det så man löser situationen.

I själva verket finns det mycket dramatik i detta. Toll befriades från sin tjänst i fredags, som av en tillfällighet samtidigt som tidningen började ställa frågor om vad som var på gång. Det finns även skäl att kritisera både den avgångne näringslivschefens anställningsvillkor och organisationsförändringen.

Visst, höga chefer har inte samma anställningsskydd som andra medarbetare i kommunen. Chefstjänstens övriga anställningsvillkor bör kompensera för detta. Men näringslivschefen var Katrineholms kommuns näst högst betalde tjänsteman, efter kommunchefen, med en månadslön på 85 000 kronor i månaden (oktober 2020) plus en årlig pensionsavsättning på 51 600 kronor. Detta utan att vara förvaltningschef, utan att ha personalansvar eller ekonomiansvar i egentlig mening.

Till detta har kommunen ändå lagt en, som det visat sig, lättutlöst fallskärm på 18 månadslöner – som visserligen ska räknas av mot eventuell förvärvsinkomst under tiden.

Kommunstyrelsens ordförande Johan Söderberg (S) säger till Katrineholms-Kuriren att ”man behöver den här typen av avtal för att få personer att vilja ha den här typen av jobb”. 

Det är en standardförklaring och många gånger är den sann. Men med tanke på helheten i Tolls villkor kan man fundera på vad det är kommunen egentligen betalar för. Vilka drivkrafter bygger man in? Är det att personen ska utföra arbetet på bästa sätt, eller att hen ska kunna lämna det?

Och vad är ”den här typen av jobb” i det här fallet? Tjänsten som näringslivschef antydde, när den tillsattes 2018, en betydande satsning från kommunens sida. Nu visar den sig inte viktigare än att den mer eller mindre löses upp i en omorganisation. Chefen för samhällsbyggnadsförvaltningen ska sköta näringslivsfrågorna vid sidan av sina andra åtaganden.

Detta är för övrigt en förändring av sådan dignitet att den borde ha diskuterats brett och politiskt, i stället för att nå offentligheten i samband med att näringslivschefen får gå. Har Katrineholms kommun haft en överflödig men mycket välavlönad tjänst som näringslivschef? Eller har allt varit toppen men kommunen – vem och varför? – kommit fram till att man ska arbeta på ett annat sätt med frågorna?

Mer klarhet och mindre dimma hade inte skadat. Som ganska ofta i Katrineholm.