Ambitionsnivån var hög när infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) presenterade den nyligen tillsatta Elektrifieringskommissionen i torsdags. Sverige ska bli världens första fossilfria land.
Och det är bra med höga ambitioner, i synnerhet när det gäller klimatfrågan. Klimatkrisen är akut, och fossilberoendet måste brytas. För att nå dit måste bland annat industri och transportsektor, som har stora utsläpp av växthusgaser, ställa om.
Det är transportsektorn som Elektrifieringskommissionen riktar sig in på. Kommissionen har tidigare presenterats i regeringens budgetproposition och har som uppdrag att påskynda investeringar i en elektrifiering av Sveriges transporter. Vilka miljöeffekter som kan följas av fler eldrivna transporter ska belysas. Om vilka åtgärder som behövs för att nå dit ska samrådas med näringsliv och andra aktörer.
På presskonferensen gavs också Trafikverket i uppdrag att börja planera för utbyggnaden av elvägar. Redan februari nästa år ska en plan för hur 3 000 kilometer väg ska elektrifieras till senast 2035. Sådana förslag är bra. Tung trafik är svår att elektrifiera. Batteristorlek måste anpassas efter lastutrymme och vikt. Det kan dessutom vara ont om tid för att ladda när leveranstider ska hållas.
Men vilken teknik som ska användas är inte självklart. Det kan handla om att koppla upp fordonet med elledningar som hängs ovanför vägbanan, eller som monteras på eller i asfalten, så att fordonet kan laddas under resans gång. Ett komplement kan också vara laddstolpar, längs med stora vägar, som på kort tid kan ladda tyngre eldriven trafik.
Men med det följer utmaningar. Vilket också Trafikverkets utredning lär peka på. Det tar tid att dra ledningar till vägar. Regeringen måste också försäkra sig om att det finns tillräckligt med el för personbilar och lastbilar.
Den nödvändiga omställning från fossilberoende inom industrin, i synnerhet stålverken där vätgas byts mot kol i produktionsprocessen, kräver mycket el. Med en växande befolkning, bostadsbyggande och en elektrifierad transportsektor följer ett ökat elbehov.
Det ställer också höga krav på kraftledningsnätet. Bland annat när el överförs från norra till södra Sverige kan flaskhalsar uppstå i stamnätet. Det kan i värsta fall leda till att elkunder i delar av södra Sverige behöver kopplas bort för att balansen i systemet inte ska rubbas. En del av problemet löses av importerad el.
För att avhjälpa kapacitetsbristen i bland annat Mälardalen behövs förstärkning av lokala elnät. Lokal elproduktion kan också lösa en del. Utbyggnad av stamnätet är välbehövligt, men tar lång tid.
Dessa frågor behöver hanteras när det talas om elektrifiering av samhället. För visst är det så att landet har en stor elproduktion. Men täcker de framtidens elbehov?