I USA heter den nationella säkerhetsrådgivaren Mike Waltz. Nyligen sökte han kontakt med Jeffrey Goldberg, journalist och chefredaktör för tidskriften The Atlantic, på den krypterade meddelandetjänsten Signal (SvD 25/3, SVT 24/3).
Eftersom Goldberg ingalunda är någon Trumpsupporter var han osäker på om det verkligen var den nationella säkerhetsrådgivaren som sökte kontakt – men han tackade ändå ja. Två dagar senare får han ytterligare en inbjudan, denna gång till en gruppchatt. Med stigande häpenhet inser han att gruppen han precis blivit medlem i, även har försvarsminister Pete Hegseth, vicepresident JD Vance, utrikesminister Marco Rubio och underrättelsechefen Tulsi Gabbard med flera som medlemmar. Ämnet för chatten är ett kommande anfall mot Huthirebellerna i Jemen.
Ingen av de andra i gruppen noterar Goldbergs närvaro. Han kan därför i realtid följa diskussionerna och han publicerade en en artikel med delar av det som sägs. Från början valde han att avstå från att offentliggöra den allra mest känsliga informationen som publicerades i chatten.
Vicepresident JD Vance argumenterade emot ett anfall, eftersom han ansåg att en säkrad vattenväg genom Adenviken och Röda havet främst skulle gynna europeisk handel. Vance låter sig dock övertygas om att anfallet behövs men tillägger: ”Jag bara hatar att rädda Europa igen”. Försvarsminister Pete Hegseth instämmer : ”Jag delar helt ditt förakt för Europas friåkning. Det är patetiskt”, skriver han. En annan deltagare i chatten anser att Europa borde ersätta USA ekonomiskt för insatsen.
Några timmar innan anfallet lägger Pete Hegseth upp ett nytt meddelande i chatten med detaljerade uppgifter om tidpunkter för när amerikanska stridsflyg skulle lyfta och öppna eld, och uppgifter om att tilltänkta mål befann sig på en viss plats. Efter attacken reagerar Mike Waltz med en fist bump-emoji, amerikanska flaggan, och en eld-emoji.
Det skulle kunnat ha varit manuset till en politisk thriller. Men det går även att likna vid USA:s svar på Landerholmsaffären. Personer i maktens epicentrum som slarvar med säkerhetsarbetet. Som inte ens verkar reflektera över skadan de kan åstadkomma.
Under måndagskvällen bekräftade Brian Hughes, talesperson för Vita husets nationella säkerhetsråd, att gruppchatten ”verkar vara autentisk”. Men Pete Hegseth har därefter dementerat att man chattat om krigsplaner. Med Trumpistisk retorik – erkänn inte dina fel, gå i stället till attack – kallar Hegseth Jeffrey Goldberg för ”svekfull” och en ”ohederlig så kallad journalist” (DN 25/3).
Han är inte ensam om att försöka tona ned innehållet i det som skrev i chatten. Även Vita huset har förnekat att informationen som skickades i chattgruppen mellan amerikanska regeringstoppar var hemlig.
På onsdagen publicerade därför The Atlantic en ny artikel där fler delar av chatten läggs ut. Information som stärker Jeffrey Goldberg version av historien.
I USA växer nu kraven på Mike Waltz avgång. Donald Trump har ännu så länge försvarat sin säkerhetsrådgivare, men enligt källor i Vita huset är presidenten rasande (DN 25/3).
Det är inte så konstigt. Att diskutera ett kommande militärt anfall i en civil kommunikationsapp kan inte betraktas som något annat än ett lika gravt som amatörmässigt övertramp. Även om Signal är känt för sin kryptering av information går det inte att utgå från att chatten är säker.
Även det svenska försvaret använder Signal. I så stor utsträckning som möjligt ska appen användas för samtal och sms som inte rör säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Detta för att försvåra avlyssning av samtal och meddelanden som sänds via telefonnätet.
Och även ett svenskt parti, Liberalerna, har lagt till en journalist i en känslig grupp på Signal: ”Krismöte förebyggande”. Misstaget upptäcktes dock genast. Journalisten var medlem i tio minuter.
Så frågan är dels hur en stor del av USA:s säkerhetspolitiska ledning tyckte det var en bra idé att diskutera planer för ett militärt anfall på Signal. Dels hur det kom sig att ingen upptäckte att Jeffrey Goldberg blivit medlem, att han kunde följa diskussionerna i dagar?
Det är helt enkelt ofattbart klantigt. I det allvarliga säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i, måste det nationella säkerhetsarbetet skötas bättre – både i USA och Sverige. Det finns helt inte utrymme för slarv och nonchalans.
Huvuden lär komma att rulla i USA. Frågan är bara hur många de blir. Från Trumps första mandatperiod vet vi att han inte tvekar att byta ut sina medarbetare.