Den tolvåriga flickan som sköts till döds i Botkyrka natten mot söndagen var inte mördarnas måltavla. Men det är fel att kalla dödandet oavsiktligt eller ett misstag. Att avlossa skott i en tätort, mot en restaurang, från en körande bil och från relativt långt håll vittnar om stor hänsynslöshet. Gärningsmännen visste att kulorna lätt kunde träffa någon annan än de som var i siktet. De sköt ändå.
Den tragiska händelsen är en påminnelse om att morden och mordförsöken i den kriminella miljön finns kvar, trots annat nyhetsfokus på senare tid. Det dödliga gängvåldet har inte ökat i omfattning men ligger kvar på en bekymmersamt hög nivå, och är liksom tidigare koncentrerat till framför allt Stockholm och Malmö.
Skjutandet måste bekämpas och prioriteras i brottsbekämpningen. Om det råder det politisk enighet, även om vissa folkvalda framställer sig själva som särskilt angelägna. Men hur ska det göras? Och varför lyckas Sverige sämre med detta än många andra länder? Här är kunskapen fortfarande generellt för dålig.
Klart är att våldet handlar till stor del om kontroll av narkotikamarknader. Men mycket bottnar även i uppgörelser på grund av diverse oförrätter mellan unga män med dålig impulskontroll, upplöst moral, god tillgång till vapen och behov av att upprätthålla sin position i den kriminella miljön, där det är viktigt att ge igen.
Kamp mot narkotikan måste finnas med i den övergripande strategin mot gängen, samtidigt som det är viktigt att sikta in sig mot själva våldet. Helt centralt för att bryta spiralen är att fler av dessa mord och mordförsök klaras upp, eftersom en gärningsman som inte låses in blir måltavla för vedergällning.
En statlig utredning går nu igenom hur man ska kunna gripa och döma fler gängkriminella. I maj nästa år ska den föreslå åtgärder för en mer effektiv rättsprocess och lagföring. Den särskilda utredaren, justitierådet Stefan Johansson, tittar bland annat på systemet med kronvittnen, där en kriminell som vittnar får strafflindring, på systemet med anonyma vittnen och på frågan om straffen för mened och skydd av vittnen bör skärpas.
Samtidigt behöver redan befintliga arbetsmetoder och lagändringar tid att sätta sig. Dit hör höjt straff för grovt vapenbrott, vilket innebär att den som ertappas på offentlig plats med laddat vapen häktas som regel.
Dit hör även projektet ”Sluta skjut” i Malmö där man sätter press på särskilt aktiva gängmedlemmar. Resultaten ska utvärderas i höst av en grupp kriminologer.
Det är så man måste förhålla sig till detta arbete. Att säga att mycket mer borde ha gjorts tidigare får inte bli till ursäkt att hasta fram åtgärder. Kampen mot de våldsamma gängen måste vara uthållig, tålmodig och bottna i kunskap. Rättsväsendet och politiker ska veta vad de gör.