De anställda på Statens institutionsstyrelses (Sis) ungdomshem i Tysslinge utanför Södertälje har förlorat kontrollen över verksamheten. Enligt Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), är det i stället unga gängkriminella som styr inne på hemmet med hot om våld. Under året har det skett flera upplopp. Avdelningar har barrikaderats, övervakningskameror har slagits sönder och de intagna beväpnat sig med tillhyggen (Ekot 12/12).
Situationen är ytterst allvarlig. Enligt personalens berättelser är det en tidsfråga innan någon boende eller personal dödas inne på institutionen, säger Pia Karlsson enhetschef på Ivo till Ekot.
Sis ungdomshem i Tysslinge har Sis högsta säkerhetsklass. Men personalen förmår ändå inte att hantera de intagna. Enligt Sis tar hemmet emot ”icke skolpliktiga pojkar med psykosocial problematik samt kriminalitet och missbruk”. I praktiken har nästan alla pojkar på hemmet gängkriminell bakgrund.
Det är inte svårt att dra slutsatsen att samhället behöver kraftfullare åtgärder än i dag för att kunna hantera pojkar med ett extremt våldsbeteende.
Frågan är bara hur.
Regeringen har bestämt sig. Den vill inrätta ungdomsfängelser. Frågan har utretts och varit ute på remiss.
Remissomgången avslutades den 14 december. Men redan den 3 oktober gav regeringen Kriminalvården i uppdrag att förbereda inrättandet ”av särskilda enheter för barn och unga i åldern 15–17 år med förbehåll för riksdagens ställningstagande”.
Att regeringen på detta sätt rundar den gängse demokratiska processen hör inte till vanligheten. Flera remissinstanser påpekar också att förslaget inte är tillräckligt underbyggt för att kunna ligga till grund för den omfattande reform som regeringen vill genomdriva.
Frågan kompliceras ytterligare av att Kriminalvården redan har svårt att klara av sitt nuvarande uppdrag. Myndigheten tampas redan med överbeläggningar på anstalterna. Tidöpartiernas politik kommer att innebära att trängseln på våra fängelser ökar ytterligare. De närmaste åren behöver Kriminalvården därför bygga flera nya anstalter och rekrytera mer personal. Samtidigt får de uppdraget att bygga upp en helt ny verksamhet för unga. En grupp intagna myndigheten ännu inte har expertis att ta hand om.
Dagens situation är ohållbar. Det behövs utan tvekan små barnanpassade avdelningar med hög säkerhet där särskilt kvalificerad behandlingspersonal med hög kompetens arbetar.
Att skapa dem är en utmaning. Att bygga de hus som behövs är den enklaste biten att lösa. Att fylla de nya anstalterna med vettigt innehåll är desto svårare. Både Kriminalvården och Sis har redan i dag stora problem att rekrytera personal. Enbart förekomsten av nya ”ungdomsfängelser” kommer inte få lämpliga personer att stå i kö för att bli anställda.
Gängen måste bekämpas, behoven är uppenbara och stora. Men att hasta igenom reformer är sällan den bästa metoden.