Bara SD och M kommer att rösta för. Ändå väljer Moderaterna att ta fram partipiskan. De M-ledamöter som vill rösta nej får inte tjänstgöra under fullmäktigemötet.
Moderaterna är angelägna om att positionera sig som det parti som vid sidan av SD vill ta i hårdast mot tiggeriet. Att rösta ja till SD-motionen är en tydlig markering.
I sak är förslaget inte genomförbart. Ett lokalt, generellt förbud mot tiggeri på offentlig plats är inte tillåtet enligt lag. Länsstyrelsen i Västmanland upphävde 2011 ett sådant förbud i Sala.
Södertälje gick en annan väg genom att införa tillståndsplikt för tiggeri. Tre tillståndslösa tiggare bötfälldes av åklagare men friades i tingsrätten 2014. Rätten ansåg att tillståndskrav för tiggeri strider mot lagen.
Tjänstemännen på Eskilstunas kommunledningskontor går igenom rättsläget och förordar bestämt att SD-motionen ska avslås.
I ett särskilt yttrande skriver Socialdemokraterna och Centerpartiet att ett yrkande på bifall "… vore att begära av fullmäktiges ledamöter att fatta beslut som innebär att kommunen bryter mot svensk lag […] de lagar vi kräver att våra medborgare ska följa ska också vi politiker följa i vårt beslutsfattande."
Det ligger mycket i det. Utspel om att förbjuda tiggeri vädjar inte bara till människors lägsta instinkter. I sin praktiska tillämpning blir detta ett krav på att driva politiken i en auktoritär riktning där individens fri- och rättigheter trängs tillbaka. De som för fram dessa krav på kommunnivå struntar också gärna i rättsprinciper och i vad som är tillåtet.
Så gör SD ofta. Det partiet spelar i en egen division. Däremot är det anmärkningsvärt att Moderaterna ägnar sig åt samma politiska och juridiska haveri.
Men inte heller är ställningstagandet från S och C särskilt principfast. Om lagen i framtiden medger det kan de tänka sig att införa ordningsbestämmelser så att polisen kan jaga bort tiggare från gågator och ytor utanför affärer. Det är innebörden av vad de skriver.
Där står även en del strunt: "Kommunen är […] inte själv beredd att gå in och göra sociala åtaganden för personer som hemländerna har det sociala ansvaret för. Svenska staten har utrett frågan och dess utredare rekommenderar kommuner att inte göra insatser."
Så är det inte alls. Utredaren Martin Valfridsson skriver att kommuners socialtjänst vid upplösning av olagliga bosättningar inte bara ska skydda barn bland EU-migranterna utan även pröva vuxnas behov av nödbistånd (även om han inte ger någon avgränsning av vad det är). Därutöver ställer sig utredaren positiv till samarbete mellan kommuner och frivilligorganisationer, där EU-migranter bland annat erbjuds härbärge och där kommunen är med och betalar.
Det är också vad Eskilstuna kommun gör sedan en tid. Den lokala Stadsmissionen får tre miljoner kronor per år av kommunen till en verksamhet som bland annat riktar sig till EU-migranter. Man erbjuder dusch, tvätt av kläder, enkel lunch, råd och stöd. Inom kort hoppas Stadsmissionen även öppna ett härbärge för denna grupp människor.
Den politiska majoriteten föredrar dock att inte prata så högt om det. Ett annat sätt att se på saken är att de tre partierna var för sig och tillsammans lyckas inta alla ståndpunkter i denna fråga – samtidigt. En åsikt för varje smak.