Så fick Finland drygt två månader efter valet en ny regering. Det tog sin tid. Men så är också regeringsprogrammet på 259 sidor.
Nye statsministern Petteri Orpo från Samlingspartiet (Moderaternas systerparti) hade nog koll på att i Eskilstuna har många av stadens invånare finsk anknytning Inför valet skrev han en debattartikel om att det var viktigt för utlandsboende finska medborgare att rösta. Han lyfte fram det goda samarbetet mellan Sverige och Finland.
Nu leder Orpo en regering vars underlag och politik påminner om den svenska. Men med en viktig skillnad: Det är en majoritetsregering där Sverigedemokraternas systerparti Sannfinländarna ingår tillsammans med Samlingspartiet och de mindre Kristdemokraterna och liberala Svenska folkpartiet.
Då kan det krävas ett genomarbetat regeringsprogram för att alla regeringspartier ska vara säkra på att deras prioriteringar finns med och därmed också kommer att genomföras.
Finland har inte haft blockpolitik, partierna har väntat till efter valet med att förhandla om hur regeringen ska se ut. Den här gången hade dock flera partier såsom tidigare statsministerpartiet Socialdemokraterna sagt att de inte kunde tänka sig att regera med Sannfinländarna. Det gav Samlingspartiet en nyckelroll, det kunde välja S eller Sannfinländarna.
Samlingspartiet hade gått till val på att det krävdes besparingar för att minska budgetunderskott och statsskuld. Det ville underlätta för företag och göra det lättare att säga upp personal.
Därför låg det nära till hands att pröva förutsättningarna för en högerregering. Resultatet blev en stramare flyktingpolitik, besparingar på 6 miljarder euro (runt 70 miljarder kronor) under mandatperioden och begränsningar i konflikträtten. Nedskärningarna handlar främst om bidragsminskningar som en karensdag vid sjukdom, hårdare krav för a-kassa, bostadsbidrag och, försörjningsstöd. Men ökningen av offentlig finansierad verksamhet som äldreomsorg och hälsovård ska också bli lägre. Det lättas upp med någon skattesänkning och högre barnbidrag.
Likt i Sverige har regeringen svårt att uppnå de redan antagna miljömålen. Bensinpriset ska inte stiga och krav på minskad skogsavverkning avvisas. Finland ska fortsätta att satsa på kärnkraft liksom andra energikällor som vindkraft och vattenkraft.
Finland har ett annat läge med tidigare lägre invandring. Den låga invandringen och låga födelsetal har gjort att Finland behöver nu kraftigt fler i arbete. Då behövs fler arbetskraftsinvandrare. Det var en svår nöt i förhandlingarna med Sannfinländarna, som är allmänt skeptiska till invandring. Resultatet har blivit ytterligare skärpningar för asyl och för familjeåterförening, liksom att invandrare som förlorar jobbet snabbare ska kunna utvisas.
Liberala Svenska folkpartiet hade svårt att acceptera åtstramningarna av invandringspolitiken, men gillar de marknadsinriktade förändringarna och att svenska språkets ställning är värnad. Sannfinländarna vill egentligen minska utrymmet för svenska i Finland.
Frågan är om regeringen kan hålla samman. Det har redan varit pinsamma avslöjanden om ledande sannfinländare och frågan är vad deras väljare tycker om besparingarna. ”Språkpartier” brukar ha mer trogna väljare, men hur reagerar de mer ideologiskt liberala väljarna i Svenska folkpartiet?