Att styrelsen för Kommunalfacket har låtit olämpliga sidoverksamheter pågå är en sak. Krogar, och vinimport till dessa, är ingen verksamhet i medlemmarnas intresse.
Men det är långsökt och skruvat att utifrån denna härva i ett fackförbund komma med KU-anmälningar, insinuationer om mutbrott och avgångskrav mot utrikesminister Wallström. Som andra statsråd som hör hemma i landsorten behöver hon ha en lägenhet att sova i när hon är i Stockholm. För detta betalar staten ersättning för dubbelt boende, det sker också för andra statsanställda – och även riksdagsledamöter – som måste tjänstgöra på annat håll än i hemorten.
Margot Wallström har därför blivit hyresgäst i ett av Kommunal delägt bolag. Kommunals praktiska hantering av denna uthyrning, som inte ska ge besittningsskydd, är tydligen rätt hafsig, som en del annat i det förbundet. Men det handlar ganska uppenbart om en bostad som Margot Wallström inte ska behålla efter att hon lämnar statsrådsposten. Att få hyra denna möblerade lägenhet är ingen överföring av värden som Margot Wallström kan omsätta i reavinster på huvudstadens överhettade marknad.
När insinuationer om "beroendeställning" och anklagelser om en otillbörlig förmån nu slungas vårdslöst från olika håll kan man undra om en minister som inte är stockholmare över huvud taget skulle kunna hyra en bostad för att ha möjlighet att övernatta i den stad där regering och riksdag faktiskt finns. Om en minister hyr av ett försäkringsbolag – en del av dem har ju stora fastighetsbestånd – skulle det då sägas vara en beroendeställning till försäkringsbranschen?
Det är ju ganska tydligt att detta med Wallströms övernattningsbostad är ett fall där graden av påstådd skandal blir en funktion av publicitetens omfattning och högljuddhet, och inte av vad som faktiskt gjorts eller inte gjorts, ekonomiskt sett.
I går ägnade sig en del jurister åt löst intervjuprat om mutbrott. Tidig med sådana ihåliga insinuationer om "beroende" var, på stilenligt sätt, moderaternas partisekreterare Tobé. KD kunde i går inte låta bli att halvt spela med, genom en KU-anmälan. Men hur kan man hävda att det begränsade ekonomiska mellanhavandet mellan ministern och fackförbundets bolag skulle leda till att utrikesministern i sitt statsrådsämbete skulle vara i ett sådant beroende att utrikespolitiken, eller något annat, skulle användas för gentjänster till Kommunal? En del av Stockholmsjournalistiken har lätt att tappa huvudet när en innerstadslägenhet är med i bilden.
Det har talats om en facklig biståndsverksamhet med Sida-anslag, men penningtilldelningen till sådant styrs inte av statsråd.
Hela angreppslinjen är långsökt, den präglas inte av rimlighet utan av illvilja eller bristande eftertanke, i en del nyhetsrapportering och hos en del politiska motståndare.
Vissa mot partiledningen oppositionella moderater – såsom delar av det i denna fråga djupt splittrade ungdomsförbundet – vill ta detta till förevändning för att via en misstroendeomröstning sätta sig själva i beroendeställning till SD. Att partiledningar, hos M och andra, tänker längre och inte ger sig in på sådant bör man ändå utgå från.
Margot Wallström är inte ett av regeringens starkare statsråd. Men i seriös oppositionspolitik är det sakfrågor och goda argument som ska användas.