Efter åratal av grava missförhållanden och tomma löften om bot och bättring ser regeringen nu över Statens institutionsstyrelses (SiS) uppdrag. Att regeringen agerar är bra. Frågan är om åtgärderna är tillräckliga.
Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) presenterade i veckan en tillsynsrapport med svidande kritik av verksamheten på SiS särskilda ungdomshem 2021–2022. Rapporten visar att det funnits allvarliga brister vid 19 av totalt 21 inspekterade ungdomshem. Framför allt utsätts flickor för kränkningar och otillåtna tvångsåtgärder, som fasthållningar och nedläggningar.
Det är inte första gången Ivo granskat verksamheten på hemmen. Många av de brister som påtalas i den nya rapporten är redan väl kända. I Sörmland blev exempelvis Lövsta ungdomshem i Vagnhärad föremål för återkommande kritik från Ivo, 2016, 2017 och 2018. 2019 ledde missförhållandena till att hemmet tillfälligt stängdes.
Företrädare för flera kommuner har under åren också riktat kritik mot SiS, bland annat representanter för socialchefsnätverket i Södermanland. 2020 skrev två kommunpolitiker i Värmdö en debattartikel (DS 200818) där de pekade på bristerna i vården. ”En SiS-placering kostar cirka 7 500 kronor per dygn och pågår ofta upp till sex månader (det vill säga över 1 miljon kronor för en individ). Pengar som är en god investering – om resultatet av vård och behandlingen för individen ger ett gott resultat. Tyvärr ser vi inte önskad effekt hos de allra flesta, vilket är bekymmersamt,” konstaterade politikerna.
Vilka barn och ungdomar vårdas då av SiS. I en rapport som myndigheten publicerade 2020 framgår det att det rör sig om åldersgrupperna 10 – 20 år. Betydligt fler pojkar än flickor tvångsvårdas. Många av dem har en lång historia av insatser från socialtjänsten. Enligt SiS har sju av tio unga som vårdas av dem minst en psykiatrisk diagnos, medan fyra av tio har minst två fastställda diagnoser.
Detta borde medföra att man ställer extra höga krav på personalens kompetens, innehållet i vården och institutionens ledning. I stället konstateras gång på gång att just detta brister på SiS-hemmen.
I sin senaste tillsyn konstaterar Ivo det självklara: ”det finns ett samband mellan brister och personalens kompetens." Barnen och ungdomarna är tryggare på de särskilda ungdomshem som har hög personaltäthet, erfaren personal och låg personalomsättning.
Det är uppenbart att det krävs stora insatser för att få ordning på verksamheten. ”Jag blir arg, ledsen och upprörd. Situationen har gått för långt. Det är nog nu”, säger socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) som kräver att SiS växlar upp sitt arbete för att åtgärda bristerna och tillhandahålla en trygg miljö.
Det är lätt att hålla med Waltersson Grönwall. Det är nog nu. År av löften om bot och bättring har resulterat i en verksamhet som blivit ännu sämre. Det är därför tveksamt om SiS ska få ytterligare en chans att bättra sig. Regeringen bör överväga att lägga ned myndigheten och starta om från början med en ny struktur och strikta kvalitetskrav. Hundratals barn och ungas liv ligger i vågskålen. De förtjänar mer än övergrepp och tvång.