Så kom beskedet om att president Joe Biden avbryter sin kampanj för återval. Det var inte oväntat, kanske valde Biden att vänta till efter att Republikanerna i förra veckan haft sitt konvent och nominerat Donald Trump som presidentkandidat.
Då var det dags att ändra spelplanen. Efter det svaga framträdandet i TV-debatten mot Donald Trump har kravet på att Biden ska dra sig tillbaka vuxit och opinionsmätningarna har haft en nedåtgående kurva. Allt fler väljare och politiker i det egna partiet tvivlade på att den 81-årige Biden hade kraft nog för ytterligare fyra år på den arbetskrävande presidentposten.
Det är lätt att vara efterklok, men det var ett misstag att Biden försökte bli omvald. Nu talar det mesta för att Demokraternas kandidat blir vicepresident Kamala Harris, och så hade det sannolikt blivit också om Biden inte hade ställt upp. Anklagelser om att Bidens svaga hälsa doldes kommer att hagla från de hänsynslösa motståndarna. Alla de väljare som röstade på Biden i primärvalen har röstat på en kandidat som sedan av det egna partiet pressas att dra sig ur.
Beslutet var ändå rätt och nödvändigt. Nu blir det Donald Trumps ålder och förmåga att tänka klart som kan ifrågasättas. Demokraterna kan få en nystart, många väljare har tidigare uttryckt missnöje med båda kandidaterna
Ändå talar en hel del för att Donald Trump blir USA:s nästa president. Republikanerna framstår som eniga. Bäva månde Europa i allmänhet och Ukraina i synnerhet.
Även om mycket kan hända fram till valet i november är en sak tydlig: Donald Trump har blivit den helt dominerande högerpolitikern i USA. Mätningar visar att de flesta republikanska väljare gillar Trump, men inte alla. I USA måste man registrera sig för att få rösta. Väljaren har då att välja mellan tre kategorier: Demokrat, Republikan eller oberoende. De två partierna dominerar.
Runt en tredjedel registrerar sig som Republikaner, och av dem brukar drygt hälften säga sig vara starka Trumpanhängare. Det betyder att Trumps bas är runt 20 procent (0.33 x 0,60) av väljarna, ungefär lika mycket som Sverigedemokraterna har i Sverige.
Varför har Donald Trump ändå blivit så dominerade på högersidan? Mycket beror på valsystemet. Presidentkandidaterna utses genom primärval i de 50 delstaterna, där väljarna röstar fram delegater till nomineringskonventen. Demokraternas och Republikanernas dominans gör det svårt för andra partier och oberoende kandidater att hävda sig.
Det går däremot, för den som har eller kan samla in tillräckligt med kampanjpengar, ganska lätt att få ställa upp i något av partiernas primärval. Donald Trump hade ingen politisk erfarenhet, men kunde ändå vara med i Republikanerna 2016. Efter konventen finns det bara två huvudkandidater kvar, och högerväljare kan då inte tycka sig se något alternativ till Trump.
Hur kunde det gå om Sverige hade haft ett liknande system? I våra riksdagsval får alla partier som klarar fyraprocentsspärren mandat som motsvarar röstandelen. Regeringen utses av riksdagen, stats- eller regeringschefen utses inte direkt av väljarna.
En ”amerikansk” modell skulle innebära att statsministern (om vi inte inför republik) skulle utses direkt av folket. Vi skulle ha två breda dominerande partier, ett lite mer vänster ”Rättviseparti” och ett lite mer höger ”Frihetsparti”. Statsministerkandidaterna skulle väljas efter provval i länen runt om i landet och formellt utses på var sitt konvent i städer med stora kongresscentra.
Med dagens styrkeförhållanden mellan partierna skulle nog Magdalena Andersson bli Rättvisepartiets statsministerkandidat efter att ha utmanats av C- MP och V-ledarna i provvalen.
Men vem skulle bli Frihetspartiets kandidat? Där skulle Tidölagets Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson, Ebba Busch och Johan Pehrson kämpa om högerväljarna i de olika länen. Enligt mätningarna skulle det väga jämnt mellan Kristersson och Åkesson. Kanske skulle ändå Kristersson vinna om Pehrsson och Busch fick kasta in handduken och det mot slutet stod mellan SD- och M-ledaren.
Men säkert är det inte, Jimmie Åkesson kunde mycket väl bli högerns statsministerkandidat. Då skulle övriga högerväljare ställas inför samma dilemma som mer Trumpskeptiska republikaner möter i USA. Rösta på en kandidat de inte riktigt litar på eller släppa fram motsidans ledare?
Det finns goda skäl att vara kritisk till hur stort inflytande SD har fått över regeringspolitiken. Men partierna består som egna enheter och skulle kunna avsluta samarbetet under pågående mandatperiod. De kan också, som Socialdemokraterna och Moderaterna i Eskilstuna och Strängnäs, bilda andra majoriteter än på riksplanet.
Så skulle det inte vara om vi kopierade USA. Med ett sådant valsystem och två dominerande partier kunde Jimmie Åkesson göra en ”Trump” och än mer ta över högersidan i svensk politik.